Håhåjaja, här har det varit dött länge! Sorry. :) Jag skyller på småbarnslivet kopplat med lärarlivet. Men nu är det påskledigt!! Alldeles alldeles underbart. ...om det inte vore för att både man och son blivit magsjuka... Jag har tänkt klara mig. Lugnt har vi det i alla fall.
Det här med att hinna fånga vettiga tankar - mitt i livet, just nu - är en konst. Mitt fokus är att fördela och använda tiden. Att arbeta inom de timmar jag faktiskt får betalt för. Att hinna träffa Joel. Att hinna bara vara, både själv, med Albin och med vänner - för att ge utrymme för tankar och samtal, orka vara kreativ och vara i balans. Grunden till att det ska fungera är att jag får sova och att jag lyckas begränsa arbetet, och kan koppla bort stress. Ni hör, det är mycket som ska falla på plats. Jag antar att ni känner igen er.
Följaktligen faller en del andra saker bort. Jag tror t.ex. inte jag har städat ordentligt sedan.... oj, ja jag vet inte ens. Småplockat, stordiskat, tagit toan - ja. Men städat ordentligt - nej. Tur att min man hinner dammsuga nu och då. Jag tror även jag kan räkna på en hand de måltider jag har lagat detta år. Det är alldeles sant. Men min man har sett till att vi haft mat på bordet i tid och att det överhuvudtaget har tänkts ut vad vi ska äta. I framtiden krävs det nog en ordentlig veckoplanering för det där med mat för jag är en av dem som bara inte kan komma på varje dag vad vi skulle kunna laga. Träningen har minimerats nästintill obefintlighet och jag har till slut omfamnat det faktum att jag inte kan ha för höga krav på hur mycket jag ska hinna träna under småbarnsåren. Det är ok att det är så. Gör det du kan, hinner och orkar. Bloggen är ju också något jag har prioriterat bort, som ni märkt (men den är inte avslutad!).
Mitt i allt mår jag allt som oftast bra. När utrymmet för ledighet och att bara andas finns.
Hur har ni det?
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar