Henrik Dorsin..

ifrågasätter glatt hur många som egentligen går i kyrkan på söndagar i dagens Sverige... Där har vi ett typiskt exempel på exkludering. För vi är många. Kanske inte så många som hälften av alla svenskar men vi finns och även bland oss finns det vettiga människor - vi går alltså inte i kyrkan för att vi skulle vägra se att samhället förändras eller för att vi skulle vara dumma eller så. Men kanske det inte är just du Henrik och de du känner som går i kyrkan. Det säger dock inte att kyrkobesökarna dött ut.

Men. Det leder mig in på dagens reflektion. För jag var idag med om något jag upplevde som annorlunda. Någon berättade stolt, och på bred norrländska, om sin storebror som tydligen är en känd raggare i bygden. Det jag tyckte var annorlunda var alltså stoltheten, men det visar väl bara på att jag inte är uppvuxen i samma slags samhälle... Dessutom visar det på att jag, precis som Henrik i föregående fall, kan behöva omvärdera en del av mina åsikter - en raggare måste ju få vara bra att va´!

Borgafjäll

Min arbetsgivare vet hur man motiverar lärare inför terminsstarten.

Eller så handlade det om en försäkran om att krafterna var påfyllda efter semestern.

Vi njöt i alla fall.

Deja vu

Elever i korridoren:
Hur gammal är du? Du ser jätteung ut!

Hmm....den har jag inte hört förut. :P

LäRaRnOviS

Man blir trött av att jobba ska ni veta. Eller: JAG blir trött av att jobba menar jag. Men jag tror inte att jag är ensam om det, speciellt inte som nybakad i yrket. Att bli trött är däremot inte detsamma som att tycka det är jobbigt. Jag trivs!! Mycket bra dessutom. Jag hoppas bara att min hjärna ska orka vara med lite bättre så småningom när jag (förhoppningsvis) blivit varmare i lärarkläderna.
Det är många namn som ska nötas in, många bollar att hålla i luften, planeringar att göra och ha koll på, tider att passa, trevliga kollegor att samtala och bestämma saker med... Så när jag kommer hem är jag alldeles slut. Det som är så bra är ändå att energin kommer tillbaka efter mat och lite stund av hemmatid och känslan av att vara ledig. Hemma och ledig. Ett avbrott från jobbet.... Det hände så sällan under studietiden. Åh underbara arbetsliv!

Det enda negativa är att jag håller på att bli sjuk.... Men när jag ändå är inne i planerande och försök att ha koll på saker och ting så har jag bestämt att förkylningen kan bryta ut ordentligt på torsdag. Det blir väl bra? Nja, men bäst.

Önskelista

Jag önskar att jag skulle ramla på
- ett hejdundrande svampställe så att jag bara behöver leta sådär lagom mycket
- en plats där det liksom sprakar av hjortron så jag kan plocka plocka plocka

Men jag vet som inte vars jag ska börja...

Nya tider

I morgon
En ny tid i livet
Fylld av förväntan
Är jag

Äntligen ska jag få göra det jag känner mig född till!
Eller åtminstone formad till..
Kanske är det detsamma
Redo är jag
I vilket fall

Sommarrapport

Sådärja! Nu ska det förhoppningsvis bli lite liv här igen. Vi har semester! Men detta är sista veckan, sen börjar arbetet. Arbetet som jag ser fram emot.

Vi har varit ute och åkt lite, min fine och jag. Träffat många vänner, inspekterat hus och roat oss. Digitalkameran gick sönder så de foton vi tagit (analoga) kan jag tyvärr inte få med här. Men från veckan vi spenderade i underbara stugan har jag snott bilder från mammas och pappas kamera.
Vädret var inte det bästa alla dagar.


Vi födelsedagsfirade Abbe. Han sov i det nya oinredda huset..


Kalajs för 19-åringen!



Vi for på konsert i sommarkvällen och Winnerbäck bjöd på en kanonkväll!


Sen fikade jag med de små.

Och njöt vid vattnet i solnedgången.

Exempelvis teodicéproblemet

När vi undrar hur det kan vara så att det finns en Gud när världen ser ut som den gör, med all orättvisa och ondska... När vi frågar Gud vad han i så fall gör åt det,
då svarar han troligtvis:
Jag skapade ju dig.

Följden skulle bli att du på intet sätt finns till av en slump utan att du i allra högsta grad finns till ur ett syfte. Syftet att vara Guds händer.

äNtLiGeN

Jag har en ny vän. En vän jag saknat, så på ett sätt är det en gammal vän. Fast i ny tappning... En vän som på ett märkligt sätt får kontakt med alla mina känslor och hjälper mig att uttrycka dem.... Som en länk till kreativitet och livet självt. Ett sätt att fånga nuet. Och denna gång är vännen min alldeles egen och inte på något sätt här bara på lån.

Can I walk with you?

Jag måste erkänna att jag inte har särskilt stor blogginspiration just nu. Det är ju sommar och hela livet är annorlunda än annars. Jag är till stor del mest ledig och gör vad som faller mig in. Men i lördags var vi på härligt bröllop och jag vill dela med mig av några bilder.

Kapellet låg med en underbar utsikt ut över sjön. Utsikten är själva altartavlan.

Lyckligt och vackert brudpar. :)



Albin och jag mindes vår egen stora dag. Det är faktiskt speciellt att gå på bröllop som själva gifta! Förut drömde jag om när det skulle vara min tur, nu förstärkte det och påminde oss om vår egen kärlek.

Det var en dag med mycket glädje!