Underbara sommar

 Först riktigt kallt men sedan fantastiska dagar i stugan med mina fina
och så härliga dagar med vänner.

Ändå vill man bara ha mer. Nu väntar jobb och nya rutiner.

En stund i paradiset

Efter dagar av regn och kalla vindar som om det vore tidig vår eller redan höst kom så äntligen varmare vindar och t.o m sol! Barnen och jag är i stugan med mormor och morfar. Just idag for de in till fastlandet för att handla och jag stornjuter av några timmar helt för mig själv utan något som helst som måste göras, och att så enkelt vara i naturen. Alltså: HELT för mig själv! Förr om åren började jag alltid min första vistelse här med att sitta vid vattnet. Jag bara var, lyssnade och filosoferade, landade. Nu för tiden funkar det sällan men idag tog jag chansen. Helt underbart! Det är svårt att greppa hur fullt upp det hela tiden är som småbarnsförälder. Visst, många stunder är det alldeles underbart, men det är inte ofta jag får möjlighet att bara lyssna in mig själv och sätta saker i perspektiv. Att hinna göra det sätter extra guldkant på all övrig tillvaro. Dessutom är det härligt att få sakna mina finaste.

Drömmen om att få sova...

Alltså denna lilla dam... Hon sov så bra i början men så är det något som har hänt. Hon väcker oss flera gånger och håller oss vaken ett bra tag... Jag tror vi vet vad det beror på: hunger. Och då tycker man det ska vara lätt åtgärdat men det verkar ju svårt eftersom vi inte lyckas. Skulle hon äta vanligt skulle hon få mellanmål av turkisk yoghurt tillsammans med diverse gott, men vad erbjuder vi nu när hon ska äta mjölkfritt?? Bara frukt blir mycket mindre mättande och mackbitar tar sådan tid så de orkar hon inte äta så väldigt många av... Hon får gröt till frukost och välling på kvällen. Vällingdrickandet går bättre och bättre men hon dricker lite som hon har lust och det blir sällan särskilt stor mängd.
Vi börjar bli smått frustrerade... särskilt som jag också försöker sluta amma på natten... Har ni tips?

Lediga dagar

Maj är snart slut, sommaren här och efter den börjar jag jobba igen. Vart tog detta år vägen?? Jag försöker ta vara på varje dag och tycker till slut att livet som tvåbarnsmor är riktigt njutbart. Idag fick Hilda och jag en dag för oss själva då Albin jobbade och Joel var hos farmor och farfar. En dag då vi bara tog det lugnt. När hon sov struntade jag i disken och slog på en film istället. Så. Otroligt. Skönt.
Igår - tid med vänner.
Idag - tid med Hilda och mig själv.
Till veckan - tid med barnen hemma hos mamma och pappa.
Jag tror bestämt det blir bra det här.

Livstecken

Vi var så finklädda i lördags så jag tänkte att vi borde ta en fin familjebild. Det blev åtminstone några bilder då vi pustar ut i soffan så jag bjuder på dem för att visa att bloggen inte är död. (!) Ifall ni undrar.

Veckan som gått

Helt allvarligt så undrar jag om det inte går att räkna på båda handens fingrar hur många dagar vi har varit friska allihop sedan 2014 började. Denna vecka har inte varit något undantag. Sonen har haft 39 graders feber och när han slutligen blev fri febern och började orka äta lite bättre blev Hilda och jag förkylda. Tack och lov att inte båda barnen - och jag! - var dåliga samtidigt dock!  

 Någon liten stund var Joel så pass pigg att vi kunde spela memory.

 

Hilda har strålat som en sol ända tills i lördags och roat sig på sitt eget lilla vis. Hon har också hunnit bli 5 mån!

Nu tycker vi att det får vara nog med sjukdagar och längtar efter att bli helt friska, allihop. Vi vill orka bara vara tillsammans och kunna träffa folk igen!

Dubbelt

 Häromdagen: Vi har världens sötaste dotter! Och vad har vi att klaga på då hon ofta låter oss sova hela nätter och byta bajsblöja var 14e dag? Tacksam!

Idag: Ta mig till ett rum där jag kan skrika ut min frustration och sedan falla ihop och gråta som ett barn. Jag orkar inte. Vill inte. Det blir INTE fler barn.

En bra dag

Med en son som är otroligt pappig och vissa stunder inte alls låter mig vara med i leken var jag nästan lite nervös inför vardag igen. Morgonen började med gråt över att pappa redan åkt till jobbet när vi vaknade men efter att sonen fått gråta en stund för sig själv kom han och kramade om mig med orden "min mamma". Sedan har allt bara varit så bra! Flera guldsstunder och kramar och inte ett enda bråk. Ikväll fick jag också vara med och lägga honom för ungefär första gången sedan Hilda föddes. 

Jag gillar det så mycket bättre när man landat och allt inte är helt nytt. Välkommen 2014! 

Min fina familj

Passar på att posta ett till inlägg när jag för en gångs skull har tid och möjlighet.

 Vår fina guldklimp.

 Storebror älskar sin lillasyster - vi hoppas det ska visa sig vara ömsesidigt.

 Två underbara skatter

Tänk att de gavs till mig och min fine att förvalta

Sjukt nöjd

Fick ärva en massa kläder från en bekant och Hildas garderob blev genast väldigt rosa. Jag är inte särskilt för rosa och har aldrig varit. Det är inte så att jag inte alls kan låta Hilda ha rosa på sig men jag vill att det ska vara varierat. Färgglatt. Jag kan nästan säga att jag är allergisk för när människor uttrycker att det finns kill- och tjejfärger. Jag blir provocerad när Joel får ett blått lapptäcke och Hilda ett rött ("Jag vet ju att du inte gillar rosa"). Det som provocerar mig är inte färgerna i sig utan stereotypen. Det provocerar mig att mina barn placeras i fack och att de utifrån dem sedan bemöts på olika vis - inte för dem de är utan utifrån om de är kille eller tjej.

Så vad gör man med en hel massa fullt användbara MEN rosa kläder? 

Man färgar! Jag blev sjukt nöjd.  

Hon är här!

Ännu en skatt.

Väldigt lik sin bror och alldeles, alldeles underbar.

Hilda - välkommen!

                    

    

Syskonkärlek

2½ vecka gammal och vi försöker greppa att vi nu är en tvåbarnsfamilj.

Går det? Jag som fortfarande försöker förstå att jag har en son...!

Storebror är mäkta stolt. Gosar med, pratar med och hjälper till att ta hand om sin syster.

Vilken välsignelse!

I skapartagen

Jag ville lära mig virka. Sagt och gjort! Förra sommaren fick mamma visa mig hur man gör och sen har det varit min inspiration och avkoppling under det dryga år som gått.

 Först blev det kaka efter kaka utifrån boken jag önskade mig och fick.

 Sen blev det mer bondgårdsinspirerat. Mamma virkade en tillhörande ladugård för djuren att bo i. Det finns fler djur att göra men det var så pillrigt så jag tappade lusten...

Denna sommar blev det presenter.
Två små barn som fötts under sommarmånaderna fick egentillverkat. Jag använde mönster ur Erica Laurells bok Virkade figurer.

 Åt Svante virkade jag en mobil med små söta figurer,

 

och Klara fick sig en glad nalle. Joel hade nog gärna haft den som sin kompis!

Nu blir det däremot en liten virkpaus medan jag pysslar med andra projekt i väntan på bebisen. Den tycks, för övrigt, trivas bra där i magen... Fick jag bestämma skulle den titta ut idag eller imorgon. Men vem lyssnar på mamma när man kan bestämma själv?

Längtan

 

 

Vi längtar efter dig.

Mamma, pappa och världens bästa storebror.

 

Nu är det inte länge tills vi ses...

Mångbottnade tårar

Kanske är jag lite extra lättrörd som gravid och allt. Tittade på gamla foton och hittade detta på min kära morfar. Det är från 1994. Samtidigt har jag fastnat för en så fin sång den senaste tiden och när sången och minnet av morfar sammanfördes så kunde det bara inte bli vackrare.

Jag är glad för din skull, du får möta din kung. Hemma för evigt hos Gud. Han säger "Välkommen hem, kom och sätt dig min vän. Du är väntad! Väntad av Gud."

Mattias och Therese Martinson

Saknad, tacksamhet och glädje. På samma gång.

En glimt av paradiset

 Mor och son fick en vecka i stugan. Vi njöt av lugna underbara sommarkvällar vid vattnet,

 men också stormiga dagar med respektingivande vågor.

 Min mage håller på att vara stor igen och jag undrar om inte Joel delvis har förstått vad det innebär för det händer att han verkar försöka kommunicera med bebisen därinne ( - oftast genom att göra pruttljud med munnen mot min mage).

 Även sol och värme gjorde oss sällskap och den nygjorda utespisen kunde invigas i kvällssolens sken med både vatten och sand nära till hands.

Det dröjer bara nån vecka så är vi tillbaka.