En liten stund

Idag var en sån där dag då man är lite för trött, har något kortare tålamod och bra mycket mindre energi. Joel fick en andra sväng magsjuka häromdagen och var hemma från förskolan för att vänta in att de 48 timmarna passerat. Det blir väldigt speciella dagar eftersom man ändå inte kan träffa någon eller så gärna röra sig bland folk. Så plötsligt hände det som knappt någonsin händer nu för tiden: Jag fick möjlighet att sätta mig vid pianot en stund och spela, ostörd. 

Det behövs så lite. Den lilla stunden med mig själv och med Gud fyllde på energin så att resten av dagen blev lättare.

En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig./ Psalm skriven av Lina Sandell

Mångbottnade tårar

Kanske är jag lite extra lättrörd som gravid och allt. Tittade på gamla foton och hittade detta på min kära morfar. Det är från 1994. Samtidigt har jag fastnat för en så fin sång den senaste tiden och när sången och minnet av morfar sammanfördes så kunde det bara inte bli vackrare.

Jag är glad för din skull, du får möta din kung. Hemma för evigt hos Gud. Han säger "Välkommen hem, kom och sätt dig min vän. Du är väntad! Väntad av Gud."

Mattias och Therese Martinson

Saknad, tacksamhet och glädje. På samma gång.

So when they say they don’t believe I hope that they
see you in me

Thousand Foot Krutch, Be Somebody

Det sker ändå

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur elakt människor kan handla mot varandra. 
Hur människor kan resonera. 
Hur människor kan orsaka andra människor smärta,
bli så avtrubbade 
att de inte längre ser det. 
Det sker ändå.

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur något kan få börja göra skillnad. 
Hur det sakta, sakta, 
men ändå rätt så snabbt, 
växer,
påverkar mer 
och mer. 
Hur människor kan förändras. 
Hur människors inre kan helas, 
läkas. 
Det sker ändå.

Exempelvis i detta fall

Tack och lov.

Who am I

Delar med mig av en sång jag sjungit mycket den senaste tiden. 
För mig blir den bättre för varje gång.

Not because of who I am
But because of what You've done
Not because of what I've done
But because of who You are

I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
A vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours

Vissa dagar...

...känns allt rätt så tungt redan när man väcks - hur underbar och glad den morgonpigge lille sonen än är. Det är omdömes och betygs-veckor. Sena kvällar har det blivit. Så, en sådan start var det i morse. 
På skolan börjar vi lärare med att ha en andakt tillsammans. Vi läser alltid en bit ur bibeln och denna morgon är det några rader som gör mig extra uppmärksam:
Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben. Heb.12:12. Det blir min bön inför dagen.

Sen lyfte det! 
Dagen blev en enda 
lång 
härlig 
flygtur 
utan trötthet, 
ingen stress trots mycket att göra, 
en massa glädjande feedback 
och golden moments.

Vilken mäktig Gud vi har. Jag är så buren.

Det var likadant i tisdags när jag var sent ute för att köpa pysselmaterial till gårdagens pysseldag på skolan. Efter att ha varit in i fjärde affären utan att alls ha hittat vad jag sökte började jag misströsta en aning, speciellt med vetskapen att jag inte hade mer tid att lägga på inköpet, så jag ber Jesus om hjälp. Så sätter jag mig i bilen för att köra den dryga km jag har kvar hem och kommer att tänka på Rusta. Finns det inget Rusta i denna stad? Bestämmer mig för att fråga Albin om det när jag kommer hem. Hinner bara köra några hundra meter så ser jag Rusta-skylten peka in till höger. Klockan är 17.55 så jag chansar på att hinna in. Det gör jag och de har precis vad jag söker, billigt dessutom. TACK!

Några sanningens ord

Slog på radion och hör sista tonerna av Petra Marklunds senaste hit. Funderade ett tag på att citera en större bit av den men nöjer mig med att ta den fras som etsade sig fast inom mig just då: Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
V.A.D I A.L.L.S.I.N D.A.R. Vad är det för skit (rent ut sagt) vi matas med? Om och om igen, i låt efter låt.
Jag blir både ledsen och arg. Anar de inte (artisterna) vilken skada de är med och orsakar? Och ännu värre; de tror antagligen själva på budskapen de sjunger ut.

Men det gör inte jag.

Du är värdefull dyrbar älskad underbar meningsfull efterlängtad fantastisk vacker begåvad m.m. m.m. Ditt liv har i allra högsta grad en mening. Gud Fader själv såg till att just du blev du och ingen endaste människa på jorden finns till av en slump eller misstag. Du är älskad. Ditt liv är inte meningslöst. Du har skatter nerlagda i dig som väntar på att få komma till användning, göra gott och glädja dig själv och oss runtomkring.

När jag var yngre drömde jag om en radiokanal i Sverige som sände bara uppbyggande budskap. Budskap som reser oss upp och inte urholkar vår tro om att vara värdefulla. Den längtan föddes på nytt inom mig idag, men jag är inte så säker på att just jag är personen som ska förverkliga den drömmen. Jag passar bollen vidare och lovar att jubla högt den dagen det blir verklighet.


Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Jesaja 43:1

Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Filipperbrevet 4:13

Gud ska med sin härliga rikedom fylla alla era behov. Fil.4:19

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jeremia 1:5

Du är älskad och skapad med en mening.

Bibellyssning

Den här skivan har förgyllt mina bilfärder denna vecka: 

 

Markusevangeliet inspelat på cd av Andreas Tärnvind

Inte inspelat hur som helst utan han rappar hela evangeliet! Allt på rim, lättlyssnat och, enligt mig, hur bra som helst. Rekommenderas starkt! 

Ps. Det är i stort sett omöjligt att hinna allt man bör som lärare. Ska det vara så? Ds.

Jag.älskar.ditt.skratt.

Iiiiiiiiiihhhh!!!!!!!!!

Justin Bieber.

Kan man bli större? Mer känd?

Mötte idag en tjej som betalar 2000 kr för att få stå längst fram när han till våren håller konsert i Sverige. 2000 kr.

Hörde funderingar igår på radion om hur det egentligen känns för Justin att folk börjar skrika okontrollerat när de ser honom, var han än går. Nämnde det för denna tjej. Hur skulle hon reagera om han tittade på henne där hon stod nedanför scenen?

En forskningstes föddes inom mig, högskolad som jag är:  

Vad är störst: att bli sedd av Jesus eller av Justin Bieber?

Ja. Det kan man ju undra.

Livets GPS

Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, 

jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.

Psaltaren 32:8

Because I am a queen

Sometimes I shave my legs and sometimes I don't
Sometimes I comb my hair and sometimes I won't
Depend on how the wind blows I might even paint my toes
It really just depends on whatever feels good in my soul

I'm not the average girl from your video

and I ain't built like a supermodel

But, I learned to love myself unconditionally

Because I am a queen

I'm not the average girl from your video

My worth is not determined by the price of my clothes

No matter what I'm wearing I will always be the india arie

When I look in the mirror and the only one there is me
Every freckle on my face is where it's supposed to be
And I know our creator didn't make no mistakes on me
My feet, my thighs, my lips, my eyes; I'm lovin' what I see

Refr

Am I less of a lady if I don't wear pantyhose?
My mama said a lady ain't what she wears but, what she knows
But, I've drawn a conclusion, it's all an illusion, confusion's the name of the game
A misconception, a vast deception
Something's gotta change
but,Don't be offended this is all my opinion
ain't nothing that I'm sayin law
This is a true confession of a life learned lesson I was sent here to share with y'all
So get in where you fit in go on and shine
Clear your mind, now's the time
Put your salt on the shelf
Go on and love yourself
'Cuz everything's gonna be all right

Refr

Keep your fancy drinks and your expensive minks
I don't need that to have a good time
Keep your expensive car and your caviar
All I need is my guitar
Keep your Kristal and your pistol
I'd rather have a pretty piece of crystal
Don't need your silicone I prefer my own
What God gave me is just fine

Refr 

/Video - India Arie

Nektariner och annat

Min son håller på att bli så stor. Han står! Och övar på att våga ta steg. Dessutom når han så mycket han inte alls kommit i närheten av innan. Häromdagen stod han vid vår buffé (möbeln) och fick syn på frukten som låg där ovanpå. Så sträckte han upp sin lilla hand. Han sträckte sig och sträckte sig och lyckades till slut! Jag tror aldrig jag får se någon se mer nöjd ut än vad han gjorde när han tittade på mig och sedan förde nektarinen han höll i handen till munnen för att ta en tugga. 

 Han fick såklart äta färdigt nektarinen - men vid bordet och med haklapp!

Jag såg ju vad han var ute efter och hade kunnat ge honom nektarinen långt innan han började kämpa för den, men då hade han inte fått bli så glad över sin egen prestation och jag hade inte fått se hans nöjda ansiktsuttryck. 

Det slog mig att Gud fungerar likadant.. Han vet vad vi sträcker oss efter och skulle mycket väl kunna servera oss det på en gång. Men han vet att vi växer av att själva få klara av. Att vi efter vår prestation, som i sig kan ha kostat på, kan bli sådär barnsligt nöjda och kanske också möter hans blick för att dela glädjen. Då bemöter han oss med världens största leende tillbaka.
 

Förlåtelse

Läste den här artikeln av Per-Arne Dahl och fick mig en rejäl funderare. Han är norsk präst och artikeln kom i samband med Breiviks rättegång. Dahl menar att 

"Förlåtelse förutsätter ett erkännande och en vilja till försoning"  

och hänvisar till Bibelns ord som säger: "Om vi bekänner våra synder är han [Gud] ­trofast och rättfärdig, så att han för­låter oss synderna". 
Detta är ett helt nytt sätt att se på förlåtelse för mig. Jag har trott att vi ska försöka förlåta i alla lägen. Vare sig erkännandet och viljan till försoning finns eller inte. Kanske framför allt för vår egen skull, för att vi inte ska hata, bli hårdhjärtade.
Jag tänker på när Jesus säger: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör. Å andra sidan verkar Breivik ha varit mycket väl medveten om vad han gjorde... Fast det är inte alls säkert att Jesus menar det exakt på det viset. Han kanske menar att B inte vet vad han gör mot Gud och enligt Gud.. Vad han enligt Gud gjorde mot alla dessa ungdomar och människor i deras närhet.
Dahl avslutar med orden:

"Allt har sin tid, och vi kommer inte förlåta mer än Gud!
Dessutom: kärlek måste ha en toleransgräns eftersom Gud alltid är på offrets sida."

Som sagt; helt nya tankar för mig och jag vet inte ännu hur jag ställer mig till dem. Jag inser absolut att det kan vara väldigt provocerande att prata om förlåtelse i samma mening som man nämner Breivik men mina funderingar kvarstår. 

Vad tänker du?

Steg för steg

Idag har vi varit tröttisar Albin och jag. Joel är förkyld så det står härliga till men är ändå pigg och glad, som vanligt.

Vi har varit i kyrkan idag. Jag tycker så mycket om min församling! Den har verkligen blivit ett hem för mig. Varje gång är det så uppmuntrande för det händer så mycket i våra liv och jag slappnar av mer och mer i tron på den Gud jag ju vet är verklig. Allt för länge har jag kämpat med att tro honom om att vara den undrens Gud som jag egentligen, med mitt intellekt, vet att han är. Och jag vet att jag inte är ensam. I många kristna sammanhang (upplever jag) att det talas om undrens tid som något verkligt men avlägset... Men det ska inte vara avlägset. Det ska vara naturligt, självklart, här och nu. En del av vårt liv. Och inget konstigt. Gud är lika nära som luften vi andas. Och han är nära med hela sitt jag. Han lämnar inte sin förmåga att göra under någon annanstans. Jag kände tydligt igen mig i vad en i församlingen sa för någon vecka sedan: Jag tvivlar inte på Gud men jag tvivlar på mig. Kan Gud verkligen göra under genom mig? Att vistas i en miljö där det gång på gång berättas om Guds ingripanden i vardagen hjälper mig att steg för steg slappna av mer och mer i tron. För jag tror att det är vad det handlar om. Att våga slappna av i Gud. Låta honom leda.

Han har boostat mig de senaste månaderna. Gång på gång har han låtit olika människor i min närhet påminna mig om vem jag är och inte förrän han började göra det insåg jag att jag behövde det. I mina egna ögon var jag inte (längre) alls lika bra som han menar att jag är. Dessutom har han (troligtvis) börjat ge mig hintar om var och hur jag ska jobba i höst och som vanligt verkar det klockrent och en helhet jag inte alls hade kommit att tänka på själv. Inget är klart än så jag säger inte mer än att jag hoppas det nu går i lås allting. Men det känns som att det är helt rätt, så det tror jag att det gör. :)  

Kloka ord

Häromdagen lyssnade jag till Tomas Sjödin. Jag rekommenderar hans krönikesamling Jag lutar åt Gud för dig som vill ha korta, vardagsnära, tänkvärda texter att läsa. Av det han sa bär jag med mig framförallt två saker:

- Det pratas mycket om att räcka till på alla möjliga sätt. Framförallt suckas det över att inte räcka till på alla möjliga sätt. Men vem har sagt att vi måste räcka till????

- En cirkusartist som svingar sig i trapetser och efter att ha färdats i luften tas emot av sin kollega måste lita på denne kollega till 100%. Det är inte tal om att själv försöka få grepp utan det är kollegan som måste sköta greppandet, annars går det åt skogen för båda två. På samma sätt funkar det med att lita på Gud. Bara svinga oss mot och låta oss fångas. Greppas. Inte själva försöka få grepp om Gud utan låta honom få grepp om oss. Wow. Det påminner mig om vad en bekant berättade för drygt ett år sedan. Han hade så länge försökt greppa tag om Gud. Men inte lyckats. Så hade han förstått att det var Gud som skulle greppa honom.
Vi behöver (bara) svinga oss mot. Resten gör Gud. Han tar emot. Dig. Och mig.  

Pinsamt

Jag har kommit på mig själv. 
Efter att ha gått i kyrkan i hela mitt liv skulle man kunna tro att jag resonerat annorlunda men icke.
Kanske känner du igen dig:

Jag kan väga fram och tillbaka om jag ska gå till kyrkan eller inte. Det är inte en självklarhet att jag går dit varje söndag. I mitt resonerande utgår jag ifrån mitt eget behov, funderar kanske utifrån vad det ska handla om eller vilka som ska medverka. Jag gör någon slags värdering av vad det skulle tillföra mig om jag gick.
Mig, mig, mig.
Är det ett svenskt förhållningssätt? 
Det har i alla fall gått upp för mig att jag haft helt fel perspektiv, och det är pinsamt att jag inte insett det tidigare. Att jag trott att det är sak samma för andra om jag går eller inte. Att det bara handlar om mig. 
Att församlingen brukar liknas vid en kropp där vi alla utgör värdefulla delar innebär att faktumet istället är precis tvärtom: Jag kan tillföra församlingen något. Jag är en värdefull del och om jag inte är där lämnar jag ett tomrum. När jag är där fyller jag en plats. Bara genom att vara jag. Varje person är viktig. 

"Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen”, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp." 1 Kor.12:12-20

Var detta självklart för dig eller har du tänkt som jag?

Välsignade unge

 Förra helgen var vi hem till mormor och morfar och hade barnvälsignelse för Joel. Det bekräftades än en gång att han stortrivs med att vara i centrum.

 Albin och jag är uppvuxna med olika traditioner och denna gång blev det så att vi både barndöper och barnvälsignar Joel. Det är kanske inte en så vanlig lösning men det blev kompromissen denna gång - att båda får som de vill. Eller en lösning när vi kanske inte båda vet vad vi vill. Om vi får fler barn är det inte alls säkert vi gör likadant, men det får vi se då. Själv tror jag inte att ett barn behöver döpas för att bli Guds barn. Det tror jag att vi alla är ändå. Dopet är för mig en viljehandling, en akt då man säger "Nu vill jag leva mitt liv med Dig Jesus". Vi hoppas ju såklart att också Joel kommer vilja leva sitt liv tillsammans med Jesus och i så fall kommer han få göra som han vill om han vill döpa sig igen eller inte (i traditionen med barnvälsignelse ingår det att man i så fall döper sig när man är äldre och själv vill det). Olika kristna tolkar det där med dopet olika och Joel får göra sin egen tolkning när det blir aktuellt. Gud har säkerligen överseende med våra olika tolkningar. Det viktigaste för mig är att Joel blir välsignad och får förbön och det får han ju i båda fall.

 I vistelsen hos mormor ingick även att träffa andra barn. De tog väl hand om honom och Joel njöt ännu mer av att få vara i centrum. När inte barnen flockades omkring honom tog morbröderna, mormor och morfar över.

Efter några intensiva dagar och en del biltrassel är vi så tillbaka hemma och har landat i vår vanliga lunk och jag säger som så många andra: Borta bra, men hemma bäst!

Ljuv musik

Störst, bäst och vackrast

Tittade igenom mitt eget första album och läste bland annat några grattiskort jag fått som liten. Hittade ett som min mormor och morfar gav mig på 5-årsdagen. Förtryckt står det:  

Vill bara ge dej några små blommor på din egen dag och tala om att du är den finaste, raraste, snällaste och gulligaste som finns.  

Så har min kära mormor själv lagt till: gäller alla barn lika. Så jag inte ska tro för mycket om mig själv? Jo, jag får gärna tro mycket om mig själv, bara jag inte tror mindre om andra.

Under hösten har jag ofta tänkt på en sång.. Några av orden i den är:

Du är ett mästerverk. Konungabarn.

Joel - Konungabarn. Prinsen till den störste konungen av dem alla, Gud själv. Men häromdagen påminde Gud mig om att sången likaväl är om mig. JAG är ett mästerverk. JAG är ett konungabarn. Fastän jag vet det så hade jag glömt det för ett tag. 

Konungabarn....!

Jag med. 

Och du med.