Man blir trött av att jobba ska ni veta. Eller: JAG blir trött av att jobba menar jag. Men jag tror inte att jag är ensam om det, speciellt inte som nybakad i yrket. Att bli trött är däremot inte detsamma som att tycka det är jobbigt. Jag trivs!! Mycket bra dessutom. Jag hoppas bara att min hjärna ska orka vara med lite bättre så småningom när jag (förhoppningsvis) blivit varmare i lärarkläderna.
Det är många namn som ska nötas in, många bollar att hålla i luften, planeringar att göra och ha koll på, tider att passa, trevliga kollegor att samtala och bestämma saker med... Så när jag kommer hem är jag alldeles slut. Det som är så bra är ändå att energin kommer tillbaka efter mat och lite stund av hemmatid och känslan av att vara ledig. Hemma och ledig. Ett avbrott från jobbet.... Det hände så sällan under studietiden. Åh underbara arbetsliv!
Det enda negativa är att jag håller på att bli sjuk.... Men när jag ändå är inne i planerande och försök att ha koll på saker och ting så har jag bestämt att förkylningen kan bryta ut ordentligt på torsdag. Det blir väl bra? Nja, men bäst.
tisdag 24 augusti 2010
söndag 15 augusti 2010
Önskelista
Jag önskar att jag skulle ramla på
- ett hejdundrande svampställe så att jag bara behöver leta sådär lagom mycket
- en plats där det liksom sprakar av hjortron så jag kan plocka plocka plocka
Men jag vet som inte vars jag ska börja...
- ett hejdundrande svampställe så att jag bara behöver leta sådär lagom mycket
- en plats där det liksom sprakar av hjortron så jag kan plocka plocka plocka
Men jag vet som inte vars jag ska börja...
torsdag 12 augusti 2010
Nya tider
I morgon
En ny tid i livet
Fylld av förväntan
Är jag
Äntligen ska jag få göra det jag känner mig född till!
Eller åtminstone formad till..
Kanske är det detsamma
Redo är jag
I vilket fall
En ny tid i livet
Fylld av förväntan
Är jag
Äntligen ska jag få göra det jag känner mig född till!
Eller åtminstone formad till..
Kanske är det detsamma
Redo är jag
I vilket fall
måndag 9 augusti 2010
Sommarrapport
Sådärja! Nu ska det förhoppningsvis bli lite liv här igen. Vi har semester! Men detta är sista veckan, sen börjar arbetet. Arbetet som jag ser fram emot.

Vi har varit ute och åkt lite, min fine och jag. Träffat många vänner, inspekterat hus och roat oss. Digitalkameran gick sönder så de foton vi tagit (analoga) kan jag tyvärr inte få med här. Men från veckan vi spenderade i underbara stugan har jag snott bilder från mammas och pappas kamera.
Vädret var inte det bästa alla dagar.

Vi födelsedagsfirade Abbe. Han sov i det nya oinredda huset..

Kalajs för 19-åringen!


Vi for på konsert i sommarkvällen och Winnerbäck bjöd på en kanonkväll!

Sen fikade jag med de små.

Och njöt vid vattnet i solnedgången.

Vi har varit ute och åkt lite, min fine och jag. Träffat många vänner, inspekterat hus och roat oss. Digitalkameran gick sönder så de foton vi tagit (analoga) kan jag tyvärr inte få med här. Men från veckan vi spenderade i underbara stugan har jag snott bilder från mammas och pappas kamera.
Vädret var inte det bästa alla dagar.
Vi födelsedagsfirade Abbe. Han sov i det nya oinredda huset..
Kalajs för 19-åringen!
Vi for på konsert i sommarkvällen och Winnerbäck bjöd på en kanonkväll!
Sen fikade jag med de små.
Och njöt vid vattnet i solnedgången.
torsdag 15 juli 2010
Exempelvis teodicéproblemet
När vi undrar hur det kan vara så att det finns en Gud när världen ser ut som den gör, med all orättvisa och ondska... När vi frågar Gud vad han i så fall gör åt det,
då svarar han troligtvis:
Jag skapade ju dig.
Följden skulle bli att du på intet sätt finns till av en slump utan att du i allra högsta grad finns till ur ett syfte. Syftet att vara Guds händer.
då svarar han troligtvis:
Jag skapade ju dig.
Följden skulle bli att du på intet sätt finns till av en slump utan att du i allra högsta grad finns till ur ett syfte. Syftet att vara Guds händer.
måndag 5 juli 2010
äNtLiGeN

Jag har en ny vän. En vän jag saknat, så på ett sätt är det en gammal vän. Fast i ny tappning... En vän som på ett märkligt sätt får kontakt med alla mina känslor och hjälper mig att uttrycka dem.... Som en länk till kreativitet och livet självt. Ett sätt att fånga nuet. Och denna gång är vännen min alldeles egen och inte på något sätt här bara på lån.
Can I walk with you?
Jag måste erkänna att jag inte har särskilt stor blogginspiration just nu. Det är ju sommar och hela livet är annorlunda än annars. Jag är till stor del mest ledig och gör vad som faller mig in. Men i lördags var vi på härligt bröllop och jag vill dela med mig av några bilder.
Kapellet låg med en underbar utsikt ut över sjön. Utsikten är själva altartavlan.
Lyckligt och vackert brudpar. :)
Albin och jag mindes vår egen stora dag. Det är faktiskt speciellt att gå på bröllop som själva gifta! Förut drömde jag om när det skulle vara min tur, nu förstärkte det och påminde oss om vår egen kärlek.
Det var en dag med mycket glädje!
måndag 28 juni 2010
Vi gillar...
torsdag 24 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
förväntan och sånt
Nu är jag färdig lärare!!
Det såg mörkt ut att hitta jobb, de fanns bara på ställen som innebar flytt. Och vi vill inte flytta. Inte nu. Till slut började jag misströsta något... Annars brukar jag alltid vara lugn och lita på att det ordnar sig - Gud har ju en tanke! Han fixar. Men när tiden gick och inget eventuellt jobb kom i sikte undrade jag vad hans tanke var. Ska jag bara gå och fördriva tid i höst när det finns så mycket att göra här i världen? Även om Guds tidsperspektiv är annorlunda än vårt så hade jag svårt att se logiken i att jag som redo att kasta mig in i uppgifter bara skulle sitta på rumpan i höst... Då var det som att jag förnam en undran ifrån Gud vad det var jag önskade inför hösten. Jag kunde räkna upp följande:
- Att få jobba som spansklärare.
- Att kunna bo kvar här i lägenheten, att arbetet alltså inte är längre bort än att det är möjligt.
- Att det ska finnas möjlighet för mig att även bidra med mina dramakunskaper.
- Att anställning ordnar sig i början av sommaren så att jag sedan kan slappna av och vara ledig och obekymrad.
- Att det inte är heltid.
Bara någon dag senare kommer en tjänst ut 2-3 mil härifrån! Den första i närheten! Jag tänker direkt: där är mitt jobb! Dagen efter kommer tre ytterligare tjänster ut 13 mil bort - de skulle vara möjliga men kändes inte lika klockrena. Min ansökan till tjänst nr 1 hinner jag inte skriva tidigare än att jag skickar in den sista ansökningsdag. Dagen därpå ringer de och vill att jag ska komma på intervju. Intervjun går rätt så bra; vi fick bra kontakt och jag lyckades svara på alla frågor utan att i efterhand undra över vad jag egentligen sa. Fast jag har så lite erfarenhet så jag vet inte så noga vad "bra" i såna sammanhang innebär. Åker därifrån med en osäker känsla inom mig eftersom jag fick reda på att jag inte var den enda sökande. Redan senare samma dag ringer de och erbjuder mig tjänsten!
Fastän det hela tiden kändes som att tjänsten var för mig så vågade jag inte räkna med det. Men det var den! Jag kan inte se de på något annat sätt, alla mina ovan nämnda önskningar verkar dessutom stämma in. Jag behövde bara förvänta mig att Gud skulle svara.
Det såg mörkt ut att hitta jobb, de fanns bara på ställen som innebar flytt. Och vi vill inte flytta. Inte nu. Till slut började jag misströsta något... Annars brukar jag alltid vara lugn och lita på att det ordnar sig - Gud har ju en tanke! Han fixar. Men när tiden gick och inget eventuellt jobb kom i sikte undrade jag vad hans tanke var. Ska jag bara gå och fördriva tid i höst när det finns så mycket att göra här i världen? Även om Guds tidsperspektiv är annorlunda än vårt så hade jag svårt att se logiken i att jag som redo att kasta mig in i uppgifter bara skulle sitta på rumpan i höst... Då var det som att jag förnam en undran ifrån Gud vad det var jag önskade inför hösten. Jag kunde räkna upp följande:
- Att få jobba som spansklärare.
- Att kunna bo kvar här i lägenheten, att arbetet alltså inte är längre bort än att det är möjligt.
- Att det ska finnas möjlighet för mig att även bidra med mina dramakunskaper.
- Att anställning ordnar sig i början av sommaren så att jag sedan kan slappna av och vara ledig och obekymrad.
- Att det inte är heltid.
Bara någon dag senare kommer en tjänst ut 2-3 mil härifrån! Den första i närheten! Jag tänker direkt: där är mitt jobb! Dagen efter kommer tre ytterligare tjänster ut 13 mil bort - de skulle vara möjliga men kändes inte lika klockrena. Min ansökan till tjänst nr 1 hinner jag inte skriva tidigare än att jag skickar in den sista ansökningsdag. Dagen därpå ringer de och vill att jag ska komma på intervju. Intervjun går rätt så bra; vi fick bra kontakt och jag lyckades svara på alla frågor utan att i efterhand undra över vad jag egentligen sa. Fast jag har så lite erfarenhet så jag vet inte så noga vad "bra" i såna sammanhang innebär. Åker därifrån med en osäker känsla inom mig eftersom jag fick reda på att jag inte var den enda sökande. Redan senare samma dag ringer de och erbjuder mig tjänsten!
Fastän det hela tiden kändes som att tjänsten var för mig så vågade jag inte räkna med det. Men det var den! Jag kan inte se de på något annat sätt, alla mina ovan nämnda önskningar verkar dessutom stämma in. Jag behövde bara förvänta mig att Gud skulle svara.
Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla. Psaltaren 37:4-5
Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
Filipperbrevet 4:6
Filipperbrevet 4:6
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)