Rätt och fel

Ju äldre jag blir desto svårare tycker jag det är att säga vad som är rätt och vad som är fel. Det gör det lite knepigt nu när jag står inför att uppfostra ett barn. 

Ta till exempel det här med att sitta vid matbordet. "Sitt ordentligt vid matbordet" har jag själv fått höra. Och, ok, jag förstår grejen; om inte Joel sitter ordentligt är risken än större att han spiller. Men då kommer vi till utmaningen: att leva som man lär! Själv sitter jag nämligen väldigt bra - och ofta - vid matbordet med ena knät uppe vid hakan. Utan att spilla. Det förstår jag ju att så kan jag inte sitta och samtidigt säga "sitt ordentligt på stolen" till min son. Eller ska jag säga "Sitt som du tycker är skönt, bara du ser till att inte spilla"? Kan jag ge det ansvaret till ett litet barn? Dessutom; säg att han skulle klara det ypperligt, anses han då ouppfostrad av andra när han inte sitter ordentligt? Nä, jag vet, det är inte så viktigt vad andra tycker, men jag funderar på vad det ännu är som hör till god uppfostran. 

"Ojdå har du inte börjat med gröt förrän nu?" sa en kompis till mig igår när jag berättade att den första smakportionen gröt inte varit så uppskattad. Jag visste inte att just gröt skulle börjas med tidigare, och vet fortfarande inte hur det är. Rätt, fel, fel, rätt.. Men vi började i förrgår. Vi har testat en del andra grejer som gått hur bra som helst, men gröten gjorde alltså ingen succé. Då testade jag att riva i lite päron och vips blev det mycket bättre resultat!

Den här skrutten verkar i alla fall må bra så jag tror inte vi gör några större fel när vi fortsätter att göra så gott vi kan, men ibland blir vi lite förvirrade av alla olika bud vi möter.

Morbror Jonte har köpt Joels fina tröja.

Solsken i blick

Fjällvistelsen innehöll bland annat semlor,
kompis med smilgropar,
Wordfeud och härligt väder.

 Det är härligt att åka bort tillsammans med vänner för det ger chans
till att lära känna varandra ännu lite bättre.
Att hinna dela vardagen och bara vara tillsammans.
Slappna av ordentligt tillsammans.
Vara tysta tillsammans.
Prata om allt möjligt tillsammans.
Vara trötta tillsammans.
- Vara tillsammans.

Bak å fjäll å snö

Så pinsamt sällan jag bloggar! Annars känner jag att jag hinner med mig väldigt bra i livet just nu. Bakar flera gånger i veckan, hinner få ordning på saker som varit lite stökiga ända sedan vi flyttade in, pysslar på, träffar kompisar och andra bebisar och liksom njuter av livet. Har dessutom sett båda säsongerna av Downton Abbey sedan året började och längtar efter fortsättningen..! Fantastiskt bra serie! 

Så livet är gott. Joel lär sig mer och mer och blir en så stor liten pojke... Och han bara fortsätter med att vara underbarast! Han är så glad och så go. Älsklingen våran. Han har förresten gjort premiär i fjällen sedan sist. Han fick åka skidpulka i delvis världens snöande. Det snöade lapphandskar vill jag lova och Joel och Viktor skulle båda upp ur pulkan för att ammas. Det måste ha varit en komisk bild när snön vräkte ner och vi - två mammor - satt där mitt i snön och ammade varsin pojk under filt. Sen kom utmaningen att lyckas bädda ner dem i pulkan utan att de blev alldeles snöiga... Men vi lyckades rätt bra!

Så vet ni att vi lever och mår bra. Lovar att snart uppdatera med nya bilder!

Kram

Underbara mammaliv

Vad ljuvligt det är att få vara hemma hela dagarna och göra precis så mycket eller lite som det blir tid till och finns lust för. Idag har vi skrattat ikapp min underbare son och jag. Skrattat så vi kiknade! Jag har aldrig hört ett underbarare skratt och det finns nog inget som slår an lyckans toner inom en så som just barnaskratt!! Så fantastiskt också att han delar skrattet i sig och att det inte behöver lockas fram av kittlande och busande varje gång. Sen har vi legat bredvid varandra på den skönaste filten och tittat upp på flygplansmobilen. Små händer sökte mitt ansikte och älskade när jag mumsade på dem. 
Vilket obekymrat liv! Jag hade för mycket tid att tänka på mig själv innan Joel kom.

Det är lite av en konst...

...att unna sig en god bok.

Välsignade unge

 Förra helgen var vi hem till mormor och morfar och hade barnvälsignelse för Joel. Det bekräftades än en gång att han stortrivs med att vara i centrum.

 Albin och jag är uppvuxna med olika traditioner och denna gång blev det så att vi både barndöper och barnvälsignar Joel. Det är kanske inte en så vanlig lösning men det blev kompromissen denna gång - att båda får som de vill. Eller en lösning när vi kanske inte båda vet vad vi vill. Om vi får fler barn är det inte alls säkert vi gör likadant, men det får vi se då. Själv tror jag inte att ett barn behöver döpas för att bli Guds barn. Det tror jag att vi alla är ändå. Dopet är för mig en viljehandling, en akt då man säger "Nu vill jag leva mitt liv med Dig Jesus". Vi hoppas ju såklart att också Joel kommer vilja leva sitt liv tillsammans med Jesus och i så fall kommer han få göra som han vill om han vill döpa sig igen eller inte (i traditionen med barnvälsignelse ingår det att man i så fall döper sig när man är äldre och själv vill det). Olika kristna tolkar det där med dopet olika och Joel får göra sin egen tolkning när det blir aktuellt. Gud har säkerligen överseende med våra olika tolkningar. Det viktigaste för mig är att Joel blir välsignad och får förbön och det får han ju i båda fall.

 I vistelsen hos mormor ingick även att träffa andra barn. De tog väl hand om honom och Joel njöt ännu mer av att få vara i centrum. När inte barnen flockades omkring honom tog morbröderna, mormor och morfar över.

Efter några intensiva dagar och en del biltrassel är vi så tillbaka hemma och har landat i vår vanliga lunk och jag säger som så många andra: Borta bra, men hemma bäst!

Ljuv musik

Störst, bäst och vackrast

Tittade igenom mitt eget första album och läste bland annat några grattiskort jag fått som liten. Hittade ett som min mormor och morfar gav mig på 5-årsdagen. Förtryckt står det:  

Vill bara ge dej några små blommor på din egen dag och tala om att du är den finaste, raraste, snällaste och gulligaste som finns.  

Så har min kära mormor själv lagt till: gäller alla barn lika. Så jag inte ska tro för mycket om mig själv? Jo, jag får gärna tro mycket om mig själv, bara jag inte tror mindre om andra.

Under hösten har jag ofta tänkt på en sång.. Några av orden i den är:

Du är ett mästerverk. Konungabarn.

Joel - Konungabarn. Prinsen till den störste konungen av dem alla, Gud själv. Men häromdagen påminde Gud mig om att sången likaväl är om mig. JAG är ett mästerverk. JAG är ett konungabarn. Fastän jag vet det så hade jag glömt det för ett tag. 

Konungabarn....!

Jag med. 

Och du med. 

I spåren av lilla Jenny

Kommer aldrig behöva köpa saker som blyertspennor, sudd, tvålar eller små anteckningsblock....Vet inte exakt vad jag tycker om det.

grabbarna grus

Här bondar storgrabbarna - som båda fyllt fyra månader!

Best friends to be?

Joel har redan många kompisar.  

Om vi får bestämma.