Å ena sidan... och å andra.

Åh. Det finns en hel del att klaga på nu. Jag har som krämpor lite varstans... Samtidigt finns det så sjukt mycket i mitt liv som jag är så glad och tacksam över så jag försöker fokusera på det i stället. Det valet har jag ju alltid. Jag kan t.ex. tänka på att jag snart har haft jobb ett helt läsår och fått lära känna en massa härliga elever och kollegor, att jag har en underbar fantastisk och helt enkelt bäst man, att jag egentligen är rätt så frisk, att jag får leva varje dag med Jesus och får ta emot så mycket av honom och märka hur han hjälper och stöder, att jag har många fina vänner, att vi står varandra nära i min familj, m.m, m.m. Ja ni hör ju, listan kan göras lång. Så nog kan de härliga sakerna överglänsa de jobbiga. Men ibland är jag bara trött och då står krämporna i nuet klarast.

gRePpa TapPeT

Jag bloggar verkligen oförskämt sällan nu för tiden, jag vet. Kanske är det för att jag bär på hemlisar som jag inte skriver om här ännu men mest är det nog för att allt bara rullar på. Hela mars har på något vis gått utan att jag riktigt har märkt det. Jag trodde Albin skojade när han igår sa att det snart är dags att betala räkningar igen, men det faktum att kortköpet på Ica strax därinnan ej medgavs talade ju för att det återigen är i slutet av lönen.

Månaden har förutom jobb inneburit några dagar hemma hos mamma och pappa, hus- och lägenhetsvisningar, förkylningar, lite häng med vänner, en tur till fjällen, en tur till frissan och alldeles senast pappabesök. På måndag blir det ännu en visning och kanske börjar bitarna falla på plats, men annars har vi varit rätt så förvirrade hitintills. Vi har varit på visningar i alla olika riktningar känns det som och i söndags pratade vi om att det vore så skönt att åtminstone kunna ringa in ett visst område som vi vill till. Vi önskade att Gud skulle lägga sig i på ett konkret och tydligt sätt eftersom han troligtvis vet vars han tycker vi ska ta vägen. Han har säkert en tanke och han vet ju vart vi kommer att trivas. Kunde han inte berätta för oss t.ex. i varsin dröm så att vi hade något att gå på?? Följande natt drömmer jag faktiskt om att jag bor på ett ställe. I skogen. Men jag har inte ens en koja att bo i utan bara ett litet område i skogen. Där finns också en liten klippvägg, som en klättervägg, som jag nu och då klättrar uppför. Den har flera "handtag" som det ju brukar finnas på klätterväggar, men saken är bara att de är små som små knappar och ingenting att hålla i alls...

Mamma tolkar det som att jag nog ska bo nära naturen. :) Själv funderar jag på om jag håller på att tappa greppet...!

Sportlov och vårkänslor!

När det har varit så kallt så länge så är det ett bra tag sedan jag cyklade. Men nu när det är mildare och solen och t.o.m. asfalten är framme lite varstans så blev det dags igen. Och så underbart det är!!! Det känns lite som att släppas ut på grönbete. Livet är tillbaka!
Idag var jag dessutom till en sjukgymnast som gav sig på mitt ryggonda som gjort att jag knappt kunnat gå. Det var visst en låsning i bäckenet. Känns mycket bättre nu så jag hoppas det lilla onda som är kvar ger med sig. Nu ska jag röra på mig igen! Dessutom har jag än en gång konstaterats ha väldigt lågt blodvärde och äter nu järntabletter så jag orkar ju, för ovanlighetens skull.

Annat bra är att det är sportlov. Otroligt välbehövligt. Jag hade såklart tänkt att jag skulle jobba en del, förbereda och planera lite.... men jag har ingen lust. Jag tar det en annan dag istället. Det är roligare att hinna hänga lite med vänner. Igår överraskade Maria och Stefan mig med att vara i stan och det är så roligt att ha all möjlighet i världen att hinna träffa dem. Idag blir det promenad med Mattias i solen som lovar vår - det ska jag nog klara av tack vara sjukgymnasten.

Oj, februari-inlägg nr 2

Det är spännande tider. Min fine och jag har börjat se oss omkring efter ett nytt boende, men det är inte det enklaste... Det är ju så svårt att veta ens vad man söker! Och jag tror egentligen aldrig att detta med att ta beslut har varit min starkaste sida...

Februari-inlägget

Sitter i soffan och myser framför tv:n. Kände mig inte kry ens när jag vaknade men åkte till jobbet ändå. Första lektionen gick riktigt bra, med vilket jag menar att jag kände mig rätt frisk. Förberedde de resterande lektionerna ifall en vikarie skulle kunna hoppa in och åkte sedan hem. Väl hemma sov jag tre timmar, och har nog inte gjort så många knop sedan dess. Men optimist som jag är: jag är glad att förkylningen kommer nu och inte om en vecka så den riskerar att förstöra sportlovet!

Sanningen är att jag behöver sportlovet. Första veckorna var lugna men de senaste har jag bara hunnit planera en eller två lektioner i förväg och plötsligt stått inför en helt oplanerad lektion. Min plan var att hela tiden ligga en vecka i förväg med planeringen! Det skulle vara så skönt att få en egen tjänst på en skola, som innebar sådär en 80%, som jag i nuläget har på en av skolorna jag arbetar, och kunna ha det utspritt på fyra dagars arbete och en dag ledigt. Som det är nu gör jag alla de procenten på tre dagar så det är inte konstigt att jag inte hinner planera. De andra två dagarna är jag ju på andra skolan. SÅ sportlovet är välkommet, jag hoppas på att hinna tänka ytterligare några veckor framåt.

Nu planerar jag dock ingenting utan ska försöka kurera mig med en film.
Kram

24/7-bön

Det blev en skön helg. Men tänk att jag skulle kunna vara ledig hur mycket som helst!

Kyrkorna i stan ordnar en bönevecka två gånger/år då det ställs i ordning ett rum dit man kan gå dygnet runt i en vecka. Jag var dit en sväng i lördags och det är så skönt. Man kan absolut be var som helst och hur som helst, men jag tar mig aldrig en hel timme när jag bara är i Guds närhet om jag bara är hemma. Då finns så mycket annat som stjäl min uppmärksamhet så plötsligt har min bön gått över i något helt annat. Men i bönerummet tillåter jag mig att bara vara. Att inspireras av andras böner. Att vara kreativ. Att skriva mina böner. Att tända ljus. Att lyssna in och inte bara rabbla upp sådant jag själv har på hjärtat. Att känna Guds närvaro. Att låta mina böner ta tid. Det är välbehövligt och avslappnande.

Gör oss lyhörda för din vilja,
så att vi dag för dag kan se dig allt klarare,
älska dig allt djupare
och komma dig allt närmare.
Ur En liten bönbok, Verbum

Landat i lugnet

Och tiden bara går. Ikväll är det en soft kväll. Albin är iväg och grejar och jag sitter här och lyssnar på sköna India.Arie.

Upplevelsen av höst- och vårterminen är lite som natt och dag. Hela hösten, i stort sett, var jag nästintill ett steg efter hela tiden och hann knappt aldrig ens ta en liten rast på jobbet, plus att jag ofta jobbade hemma. Inför denna termin har jag hunnit tänka innan den drog igång och har bättre övergripande koll. Dagarna är helt ostressiga och jag kan i lugn och ro planera och förbereda. Det är som en ny värld. Och otroligt skönt! Hoppas, hoppas, hoppas det håller i sig.
Det känns lite som att landa - i livet som arbetande. Jag har ju varit arbetande förut också men detta är väldigt annorlunda. Bara en sån sak som att jag bara arbetar dagtid. Att jag har min fine. Att jag har utbildningstiden bakom mig. Att jag är flera år äldre. Ja, annorlunda är det.

Nystart

Jag har varit helt slut varje kväll hela denna vecka. Det tar på att börja jobba igen! Trött och seg sitter jag nu med filten i soffan. I vår nya soffa som vi bara haft i en vecka. Ett stort lyft både för ögat och kroppen (de sitter ju i och för sig ihop men ni kanske fattar). Det känns i alla fall stort att påbörja min andra termin som lärare! Och visst är det skillnad jämfört med i höstas, har bättre koll den här terminsstarten. Hoppas lugnet jag känt denna vecka håller i sig hela terminen.

Solen har strålat idag och vi gav oss ut på en promenad, men med -24 grader och utan täckisar höll mina ben allvarligt talat på att ramla av mig så det blev ingen särskilt lång promenad. Sen en sväng till sporthuset för att byta gympaskorna jag köpte förra helgen - denna gång blev de bättre.

*gäsp*
Håller på och knåpar ihop en fotobok från bröllopsresan, det är rabatt t.o.m. imorgon så det vore så bra att få iväg den. Bäst jag tar tag i det.
Ikväll blir det film och chips och ännu mera tid i soffan! haha

Jag tycker om nystarter. Vad för detta år med sig månntro? Hur ser vårt liv ut om ett år från nu?

Vunnen tid!

Jaaaaa jag blir så glad!! Har suttit och letat podcasts på spanska lämpliga att använda som hörövningar i undervisningen. Det är lite klurigt att hitta något på bra nivå. Under tiden har jag grämt mig över att jag ju för x antal år sedan hade hittat en bra att prenumerera på. Laddade ner Itunes igen häromsistens men inte kom såklart det jag förut hade med för det. MEN så la jag idag in all musik jag hade lagt in sist jag hade Itunes - och vips så var podcasterna också där!!!

Utan Dig

Du ser igenom Du ser förbi
allting jag skapat och försökt bli
Mitt liv är en öppen bok i Din hand
Ändå måste jag komma, ändå måste jag fram
Du väckte min längtan. Du sa mitt namn.
Jag blir aldrig densamme, och ett är nu sant

Utan Dig blir hösten för alltid kvar
Utan Dig blir frågorna aldrig svar
Utan Dig är livet ett iskall hav
Utan Dig, utan Dig
Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag beror på Dig
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är ingenting
utan Dig

(ur lovsångsboken Jubla i Herren 3)