Mellandagshälsning

Håhåjaja. Vi skulle ha varit iväg på nyårsläger vid det här laget, som ledare. Men eftersom magsjukan - den fruktade - haffade både mig och min fine så fick vi lugnt stanna hemma några dagar. Julen har vi firat hemma med min familj. Spelat spel, sett på film, lagt pussel, fikat, ätit, fikat och ätit. Och framförallt njutit av att hinna ses - allihop.

Idag har jag suttit med dramaövningar inför ett improvisationsteater-pass och försökt spåna fram något bra drama utifrån ett bibelord... Men angående dramat har det gått trögt.
Å ena sidan är det roligt att få vara kreativ och lägga energi på dramapedagogik för en gångs skull. Å andra sidan är jag väldigt trött på att ständigt ha något jag måste lägga energi på... Hur roligt det än kan vara. Men jag hoppas dramat faller bättre på plats imorgon, för det vore ändå skoj om det blev av! Och, det är redan välkänt för mig att kreativa processer är väldans jobbiga i början, men så otroligt värda när de är fullföljda!

Helgerna som gått

Första advent var mor och far på besök.

Jag fyllde visst år.



Ny jacka och nya vinterstövlar minsann! :)


Andra advent styrde jag kosan till Estocolmo för att hänga med mina spaniensystrar. Ovan fikar de på Rosendals trädgård och nedan äter vi tapas -såklart.




Dessa godingar kom upp nu i helgen. Vi unnade oss en dag på spa.

vila i en bok

Jag läser en så fantastiskt bra bok just nu. Den får mig att koppla bort måsten och stress och lockar mig in i en annan värld. Jag känner och hoppas, fortsätter bara ett kapitel till, och vilar.

Vila.
Detta sköna ord.

Vila.

Snart är det jul.

bara en sån sak som att vår adventsljusstake ännu inte är framme

Ja ni märker ju att jag nu för tiden bloggar för fullt. Eller hur var det nu? Det är egentligen väldigt dubbelt för det är inte så att jag inte har några tankar nu utan snarare är det så att min hjärna ständigt processar. Och när det väl finns tid över är det saker som måste göras (i kombination med att jag vill). Imorgon ska vi äntligen tvätta. Det är minst 3 v sedan sist, men det är en sådan sak som helt enkelt inte hamnar överst på prioriteringslistan. Överst hamnar tid med min fine. Sedan tid med vänner och att min hjärna får vila. Mer än så hinns inte med. Kreativiteten får hållas inom ramen för vad som behövs för att planera lektioner. Mina vänner längre bort får hålla fast vid att jag tycker om dem trots att jag inte hör av mig och pengarna får ligga orörda på kontot eftersom strosa på stan inte riktigt finns med i min värld för tillfället. Lite runtsurfande och tid på Facebook kan slinka in, men då ofta med en känsla efteråt av att värdefull tid slösats bort.

Bäst jag avslutar detta inlägg nu och istället betalar räkningar innan november månad är slut och sedan bockar av andra saker från att-göra-listan som inte har med mitt jobb att göra men som ändå behöver bli gjorda. Har inte tid att avsluta inlägget snitsigare än så.

kollegan

Ibland kan jag sakna en kollega i klassrummet... Någon som tar hand om en bråkig elev eller hjälper någon som har svårt att koncentrera sig - så att jag ändå kan låta lektionen gå vidare. Eller kanske antecknar på tavlan åt mig så jag kan hålla kvar kontakten med eleverna. Någon att bolla med om upplägg, hur vi ska lösa saker och ting, vilken slags aktivitet som funkar bäst för vilken grupp...

Den här veckan har det plötsligt blivit tydligt för mig att jag ju har en kollega i klassrummet. Jag kan rådgöra med honom om allt, varje liten fundering, jag kan be honom vara ett stöd och hjälpa till när det inte känns som att bara jag räcker till. Faktiskt. Det funkar. Tro det eller ej men Gud är en ypperlig kollega att samarbeta med.

...men, han antecknar inte på tavlan åt mig...

gränslöst underbart

Jag stannar upp ibland
Iakttar
Försöker förstå
Försöker greppa verkligheten
Är han min?

Det förunderliga i att känna någon så väl och
I nästa sekund se på honom som en främmande
Att högst av allt vilja
Att han för alltid ska förbli min.

Hablas español?

Min åsikt är att en språklärare ska prata så mycket som det bara är möjligt på det språk som undervisas. Nu har jag arbetat en bra bit in på min allra första termin som spansklärare och kan lite lätt försöka utvärdera hur jag lyckats med den saken. Katastrofalt dåligt blir betyget. Ofta går det hela lektioner utan att jag knappt säger ett enda ord på spanska. Underkänd undervisning enligt mig själv, samtidigt som jag inte fattar hur jag ska kunna ändra på det.

Tänk om det gick att ha en undervisningssituation där det var självklart att man (både elev som lärare) strävade efter att i så stor mån som möjligt använda sig av spanska istället för svenska.. Jag sätter i detta nu upp det som mål - om ni aldrig får höra något mer om hur det gått så får ni fråga! Men avvakta ett bra tag först är ni snäll, det är ett långsiktigt mål.

Jobba jobba joooobbaaa

Jag har nog alltid varit en flitig lisa och i kombination med att jag tycker jobbandet är väldigt roligt så kan det bli farligt. Måste ha fri tid också. Tur att jag har en man - jag märker snabbt om jag bara jobbar och aldrig får slappa som han får och om jag inte hunnit hänga med honom på nån dag.
Ikväll har jag varit bara hemma. Det blev inte nån date med vänner eftersom jag känner mig krasslig. Istället blev det jobb. Men inte jobbigt jobb - sådär under press och stress. Utan jobb utfört då tid finns. Det är det bästa.

Men i helgen ska jag vara alldeles alldeles ledig - tack vare att jag varit så duktig ikväll. YES! För jag har inte träffat min älskade familj sedan i somras så nu är det minsann dags att ta vara på varje sekund jag kan få tillsammans med dem.

Jag vet inte om någon av er som läser kräver särskilt djupa inlägg av mig, men själv kan jag sörja lite att jag inte har inspiration för annat än rapporter om hur livet och jobbet är.. men det är bättre än inget i alla fall.

Vi hörs!

Mmmmm!

Titta så höstigt och gott!! Jag har flera burkar med torkade trattisar att avnjuta och ge bort framöver. Hur bra som helst! Och gott.

Your love never fails

Tiden går och det blir visst inte så mycket bloggande. Men en hel del jobb. Nu i provtider är det lite jobbigt, skulle gärna vara mer ledig. Men det är ok eftersom jag vet att jag är nybörjare i läraryrket. Det ska bli bättre med tiden och mer fritid.
Emellanåt hinner jag ändå träffa vänner, sjunga i kör, gå i kyrkan, plocka svamp... Mitt i allt bär Gud. Det är det bästa. :) Hur hetsigt vi än har det och hur vi än tenderar att irra ifrån honom så är han kvar och väntar på att vi ska komma tillbaka. Jag tycker om att jag mitt i allt jag har för mig ändå känner att en stor del av det jag prioriterar är saker som innebär tid med Gud. Saker som gör att jag verkligen umgås med honom och dras nära honom. Det är egentligen paradoxalt.... Att ena sekunden känna sig låst i saker att göra, och i nästa fri i Jesu kärlek... Svårt att förklara, men i honom kan vi verkligen få vara fria. Fria. Fria. Fria.
Ramlade just över en härlig sång som får understryka känslan jag har idag.


Och den här... åh. :) How he loves us!! En otroligt fin text.