Albinärdenfinastepådennajord

Mor och fag lyfte fram i sina tal på bröllopet att jag har varit kräsen när det gäller killar. Och det är sant. Det har jag. Och det med hjälp av Gud tror jag nog. Han har gång på gång låtit min själ bli orolig och påmint mig om vad jag hela tiden längtat efter.
Med Albin har jag frid inom mig.
Lugn. Förväntan. Glädje. Trygghet.
Åt mig duger minsann bara det bästa.

Och åt dig med. Bara så du vet.

Be blessed

Glöm inte det vackra. Det verkliga. Det som på ett sätt kan sägas vara bortom, och samtidigt så nära. Det som är större än dig själv.

Me myself and I förstår ni

Jag var på kafferast för en stund sedan. Gick till det dyra fiket för jag orkade inte gå till det billigare. Köper min kopp kaffe för 10 kr. Blir sugen på att sätta mig ute i solen med min mugg. Så sätter jag mig alldeles utanför det billiga fiket, där är det sol. Inser då att jag ju hade kunnat spara 3 kronor.

3 kronor!!
De kanske hade kunnat rädda liv. Jag hade kunnat skänkt bort dem om jag bara tagit några extra steg för mitt kaffe!
Kanske är det nu svart på vitt: en plats i solen lockar mig mer än att få pengar över.
Men det var kanske ingen nyhet...

Självrannsakan

Att inte deppa ihop över det jag inte har
- utan vara glad åt det jag har.
Att inte bli nedstämd av och bara se allt jag vill men inte hinner
- utan i stället se allt jag gör.
Att inte deppa ihop över de som av olika anledningar inte kommer närvara vid vårt bröllop
- utan glädja mig åt alla som kommer att vara där.

Kanske är det ett västerländskt problem. Jag funderade över saken, kom på mig själv och insåg att jag behöver byta perspektiv.
För
- det jag har är en hel del (både materiellt och av annan sort)
- det jag hinner är många många saker (grejen är nog bara att jag vill så sanslöst mycket)
- och de som kan komma på bröllopet är många, fina, underbara människor som jag älskar att ha nära mig.

Så det så.

Håll ut bara

Du vet väl att den som väntar på något gott inte kan vänta för länge? :)
Jag hoppas att jag snart har internet i mitt nya hem. Bloggandet blir så mycket enklare då.

Kram!

mitt hem

Igår var det 1 månad kvar. =) Det är helt otroligt. Men oj så bra det känns!

Den här veckan har jag packat och ringt en massa samtal. Mitt hem är inte ett särskilt mysigt hem längre. Bara fullt av kartonger samtidigt som det är tomt. Mitt hjärta är dock redan på väg till ett annat hem.

Vi bo ej här, vi blott här nere gästa

En liten tid på resa till vår vän.

Låt intet här, o Gud, vårt hjärta fästa

Och hindra färden till vårt hem igen!

Vad gör det väl, om resan är besvärlig?

Den varar blott en liten, liten tid,

Och sedan blir så mycket mera härlig

Guds salighet och ljuva, sälla frid.

Av Otto Alfred Ottander,1928

Vad gör väl det om man flyttar hit och dit. Egentligen. Mitt verkliga hem bär jag inom mig.

Imorgonnatt ska jag t.ex. sova hos några jag bara träffat någon enstaka gång. Men tänk så bra med sängar att låna lite varstans. När jag blir stor ska jag ge tillbaka av all gästfrihet människor visat mig.

Anledningen till att jag ska sova borta är att jag ska påbörja en distanskurs imorgon.

Slut på sommarlovet!

Pay it forward

Idag skickar jag er vidare till en annans ord.

restaurering

Jag målar om mitt köksbord och mina köksstolar. Det blir jättefint. Är det samma med oss människor tro, att vi när vi ser ut att ha blivit redigt slitna och i dåligt skick faktiskt kan restaureras och komma i god dager igen?

Ja. Det tror jag. Och då pratar jag mest om människans insida - som ju sedan såklart speglar sig i utsidan.

Att vara i god dager förresten. Ack så svårt det kan vara att själv se sig själv i god dager. Vad har du för självbild? Jag skulle vilja påstå att en stor uppgift för oss som medmänniskor är att hjälpa varandra med våra självbilder genom att visa att vi tror på varann.
Du kan! Du är viktig! Du spelar roll! Du är faktiskt bäst.

livet i bilder

Jag tror aldrig att jag upplevt det så här jobbigt tidigare.
Jag vill hålla kvar, stanna kvar i...
Jag vill fortsätta kunna klä mig i lätta kläder,
låta värmen göra min kropp avslappnad
och solen locka fram den brunare hyn.
Just nu är sommaren livet,
men jag märker att den rinner mig ur händerna
och snart är förbi.
Underbara underbara sommar!
Det är inte att jag inte hunnit njuta,
jag vill bara ha mer!

Äntligen lediga tillsammans.

Första stoppet på vår semester var middag och härlig stund med nära vänner: Theresa och Jakob

Samma kväll hade vi en trevlig stund med Maria och Stefan. Inga kort på det dock, vi var för trötta. :)

Så fort vi bara kunde tog vi oss sedan till Våtnäs. Det älskade och underbara. Där får vi bl.a. äta mormors stekta strömming och fira Abbes födelsedag.

Denna gång blev han 18! Och tro mig, det syns att han är äldre.

Detta är min blivande man.

Han ser ut som han gör tack vare töserna på bilden nedan som ville fira oss med tanke på vårt stundande giftermål, så de ledde oss i blindo till en överraskning...

Skinkmackor med dill och äppelklyftor i chokladsås, med lite livemusik till -

kan man önska sig mer till frukost??

Härliga och busiga tjejor hälsade på oss i stugan: Malva, Linda, Anna-Karin

och Vide.

Varje år måste man också sitta på stenarna nere vid vattnet och njuta av solnedgången. Ibland sitter jag själv och filosoferar men i år fick jag sällskap.

Fina Ellen.

Förra helgen, för drygt en vecka sedan alltså, blev en beach-helg. Varmt och gott!
Det känns avlägset nu...

Översta loftgången och dörren som solen lyser i är mitt hem! Men inte länge till. :)

Igår blev det en kvällspromenad till Nydalasjön.

Det var en fin kväll.

Min fine är lite sjukling så han var mer påbylsad än jag, men det kan ju ge en fin kontrast till beachbilderna... Kanske har hösten överrumplat oss??

Fixartagen

Javisst, det är fixartagen jag är i.
I början av sommaren såg jag allt som behövde göras men ville bara vila, läsa, sola, slappa, läsa bloggar... Vilken skillnad det är nu när fleera veckor passerat och jag har fått chans att göra allt det. Energin är tillbaka. Jag kommer på mig med att, pigg och glad, sortera pappershögar och grejer.
Så, mina vänner, det är sant som det är sagt (...skrivet..): Allt har sin tid.
Även vila.