förvrängd bild

1. Jag läste precis ett meddelande som jag fått av en kompis i Madrid. Han är väl från Brasilien egentligen. Han tyckte jag skulle passa på att njuta av att vara utomhus nu, för visst är det bara under sommaren som man kan vistas ute i Sverige?

2. Stod och väntade på en buss för ett tag sedan och på samma busshållsplats stod en kille med en t-shirt på sig med texten: Fuck me Jesus. Jag var rätt nära att börja prata med honom och säga att Jesus inte gör sånt. Det är inte riktigt hans grej att bete sig så. Men det kom inte riktigt något läge.

bara bäst

att leva eller inte leva...

Jaja, jag förstår att ni är otåliga! Jag ska skriva lite igen. Men ni förstår, det tar tid att flytta. Det för med sig att en hel del tid går till att fixa och dona. Men jag har insett att jag måste låta det ta sin tid att helt få allt i sin ordning. Ganska bra är det redan och ni får gärna komma och hälsa på!

Idag har jag försökt tänka mig in i hur det är att vara helkroppsförlamad... Att inte på hela dagen ha något annat än matintag och toabesök att uträtta. Egentligen. Alla andra sysslor utför de som hjälper en. Och detta flera dagar i rad. Testa själv att tänka dig in i det. Det gav mig en del perspektiv på det jobb jag utför i sommar. Antagligen kan det betyda otroligt mycket för min brukare att få vara med medan jag bäddar sängen och få följa med då tvättstugetiden bokas. Att på något sätt få vara aktiv i sitt eget liv. Att livet levs.
Ur mitt perspektiv var jag så otroligt hjälpsam som fixade saker utan att brukaren behövde vara med, så att jag inte lät brukaren vänta. Som en slags service. Men jaha, vad lämnar jag då kvar? Sysslolöshet. Jag tar ifrån min brukare dennes liv.
Det hemska är att jag tror det är väldigt vanligt att det sker så. Vi tänker ju så lätt helst utifrån vårt eget perspektiv.


Ni glömmer väl inte att lyssna på sommarpratarna? Om man missar det kl 13 på P1 så finns det att lyssna på via www.sr.se/sommar. Jag lyssnade på Olle Carlsson häromdagen. Grymt intressant.

Hem ljuva hem

Just nu har jag inte något ljuvt hem. Men snart så.

En del nya saker är inhandlade och i huvudet har jag någorlunda ordning på hur jag vill att det ska bli.

Det är ändå spännande.

En egen lya. :)

Kom plötsligt att tänka på vad morfar brukade citera:
"Vi bo ej här, vi blott här nere gästa."

Undrar hur det är i himlen... Där borde det vara ljuvt.

Kram hela dan!

Diamonds.are.for.ever

Kära läsare,
efter ett långt uppehåll är jag så tillbaka!

Är absolut nöjd med semestern jag haft.

• Svingade mina lurviga på Högs loge - logen där det alltid kommer att finnas ett speciellt nostalgiskt skimmer (åtminstone för mig).
• Landade i lugnet ute i stugan där utsikten oftast är så vacker att man aldrig vill att bilden ska tas bort från näthinnan. Ro.
• Dessutom hann jag träffa flera nära och kära. Inte alla, men flera.

Måste dock erkänna att jag är lite besviken på att jag fick så lite tid med mina bröder. Det verkar tyvärr som att de hellre tar sig tid till att sitta vid sina datorer än till att umgås med mig då jag är hemma… Jag tror nog att de tycker det är tråkigt att jag inte bor hemöver längre, kanske saknar de att prata med mig…? Jag saknar i alla fall dem och vill ju gärna få veta vad som tänks, få skratta och lattja, skapa fler minnen tillsammans med dem då tillfälle ges och ..bara få syskontid. Men jag vet inte, de kanske har nog med sig själva just nu.
Mest av allt hoppas jag att ni mår bra.
Att ni tar vara på vad bra ni är. Och förstår att ni är det.
Ni är skatter på denna jord.
”Som en diamant i skyn,
- mycket värdefull,
så är också du min vän
mer värd än guld”

Det är sant.

Så härligt :0)

Det satt en teckning på vår kyl ikväll då jag kom hem. Vi hade fått den av barnen som bor ovanför oss. Flickan hade ritat av mig och mina tre kombosar och det var längesen som skrattet bubblade upp inom mig på det viset som det gjorde då jag såg oss där! Hon hade lyckats fånga vissa karakteristiska saker så att man absolut förstod vem som var vem.
- E-O var utan hår. De stora öron som hon gett honom har jag däremot aldrig tänkt på att han har.
- M:a hade lockigt hår.
- Jag hade uppsatt i tofs och stora örhängen (?).
- Och så M:s var killen med hår!

Jag tyckte det var hur roligt som helst och inte blev det mindre roligt av det faktum att jag stod helt ensam i köket och garvade =) Helt underbart.

Skratt är befriande.

Igårkväll hade min klass en mysig grillkväll vid Nydalasjön.
Undrar vad det blir för enar jag ska gå med i höst...och hur många från denna klass som jag kommer att hålla kontakten med... Det är lite jobbigt faktiskt att så ofta komma in i helt nya konstellationer av människor. Blir man en starkare människa av det tro? Man får i alla fall gång på gång ställa sig frågan vem man egentligen är. Och det kan ju vara en rätt så jobbig fråga att ställa sig. Eller - att finna svar på. Otroligt skönt att jag nu har A vid min sida. Han blir lite som en klippa att hålla fast i.

Mer än väldigt mycket annat vill jag nu inreda mitt nya hem...fast jag får inte flytta in dit än. Inte heller kommer jag att få det som jag vill ha det för jag tror inte jag ids tapetsera om...Allra helst skulle jag vilja ha annat golv där med. MEN, utifrån min tighta ekonomi ska det bli en ändå rolig utmaning att fixa till det så att jag trivs. Jag kan nog mer säga hur jag skulle vilja ha det nu än sist jag bodde själv. Nästa vecka blir det till att gå på t.ex. IKEA hemma i Sundsvallo!

Kram o godnatt

Funnybunny

När man reser långt kan det hända att man behöver något att sysselsätta sig med. Då är det roligt att upptäcka nya saker på sin mobil - som man snart haft i 3 år...!

Hahahaha!

Och så en bild på mig och min älskling som varit tillsammans i ett år!
Puss <3

Här kan den som vill läsa lite om hans insats på senaste tid.

Hit och dit - hur lätt som helst!

Det är konstigt med tiden. Eller.... jo, det tycker jag i och för sig också, men det jag egentligen ville säga är att jag tycker det är konstigt hur man nu kan förflytta sig så långt på så kort tid. Jag tror inte riktigt att jag alltid lyckas hänga med i mina egna förflyttningar!
T.ex. kommer jag ihåg att det kändes riktigt skumt att komma hem till Sverige på eftermiddagen och på kvällen lägga sig i sin egen säng i Umeå och minnas att man samma morgon vaknat i Madrid... Två helt olika världar, rätt långt ifrån varandra, och ändå kan man besöka dem båda på en och samma dag.

I helgen var ett annat sådant exempel. Resan började i torsdags. Albin och jag börnade ner till Sundsvall. På fredag börnades det vidare ner till Valdemarsvik, i Östergötland. Vi träffade delar av min släkt som jag väldigt sällan träffar, och tillsammans firade vi min farmor som nu är 80 år. Hux flux var det söndagmorgon och dags att påbörja den långa resan tillbaka upp till Umeå igen. Men inte tog det någon evighet att färdas de 90 milen! Vi var framme rätt tidigt på kvällen. Och allt var som vanligt igen. Semestern varade bara ett ögonblick.

Valdemarsvik är ett otroligt fint ställe. Jag skulle gärna lägga ut bilder för jag tror det finns många fina men för en gångs skull använde jag mig av min kamera med vanlig film. Men jag rekommenderar er att åka dit, strosa genom de kulliga gatorna, se de fina stenhusen med sina trädgårdar inkilade lite hit och dit, utsikten, hamnen... Jag kan inte låta bli att tänka bakåt i tiden när jag går där. Valdemarsvik har lyckats behålla en hel del av sitt forna jag. Hoppas de inte moderniserar bort det alltför mycket så att det gamla tappas bort - som det gjorts på så många andra ställen.

Jag är rätt fascinerad av att tänka mig in i hur livet kan se ut på olika ställen....och även under olika år... Hur lätt var det att förflytta sig tvärs genom halva Sverige när min farmor var liten?

OJ!

Jag ska egentligen plugga men ni vet väl hur det är; man hittar gärna på allt möjligt annat för att skjuta plugget framför sig - med en orimlig förhoppning om att det på något vis ändå ska bli färdiggjort. Så ramlade jag in på en sida på internet där man kan mäta hur lång rundan man joggar egentligen är. Det var lite lurigt att se vars det egentligen är jag brukar springa då jag tar mig ut, men döm om min förvåning då det mättes upp till 7 km och inte de 5 som jag har uppskattat det till!! Inte underligt att jag tycker det tar tid då. :P

Nä, nu ska jag väl försöka plugga... Det är egentligen rätt roliga saker jag har att göra, och inte särskilt jobbiga. Men det skulle gå bättre om jag inte behövde dras med huvudvärk... Det är gårdagens träning som är boven. Jag är nog människan som lättast i världen får vätskebrist. Eller vad det nu är. Saltbrist? Vore skönt att veta exakt vad min kropp behöver så jag kunde undgå att ha en tung dag dagen efter träning, för jag mår ju bra av att träna och tycker dessutom att det är så kul.

Till helgen blir det långresa för Albin och mig. Min farmor fyller 80. Vi ska sööööderut. Innebär det värme månntro?

Sex och alkohol

Hade ett intressant samtal häromdagen om hur knäppt det är att t.ex. sex och alkohol fått ett sådant överfokus i temat kristendom. Jag tror att det gäller både bland troende och bland icketroende.
Så, vad hände med t.ex. vilodagen?
Hur många är det som helgar den?
Skulle det vara värre att dricka sig berusad än att strunta i vilodagen? Ett av självaste budorden handlar ju om att helga vilodagen.
Och hur är det med att inte ljuga eller tala illa om folk?
Eller, hur viktigt är det för oss att älska alla?
Förstår ni vad jag menar? Det verkar så ofta som att t.ex. utomäktenskapligt sex och fylla är det värsta man kan göra. Och så är det som att man glömmer annat som även det hör till råd Gud gett oss - antagligen för att Han vet vad som är bra för oss, och som jag tror grundar sig på annat än själva handlingen i sig.

Nej. Jag tror inte Gud tycker något är värre än det andra. Men jag tror inte heller att Han tycker om att vi så ofta försöker hålla upp en bild av att vi är så präktiga...duktiga...felfria, inför varandra. (Vi kristna har i alla fall en tendens att göra det inför varandra. Även jag.) Vi är inte felfria. Men Gud har egentligen inte så stora problem med det. Problemskapandet tror jag att vi till stor del står för själva. Gud har ju redan fixat. Han älskar oss så mycket så Han bara öser sin nåd över oss och vill att vi ska få leva i den, trots att vi inte alltid gör saker som Han till 100% tycker är det bästa för oss och dem runtomkring.

Fokus blir så lätt fel. Det handlar inte om de "fel" vi gör. Kan vi inte sluta prata om det hela tiden? Det handlar om hur underbart älskade vi är och om en Gud som gått i döden för oss och bara längtar efter att få vara nära oss, leda oss i livet/vardagen, styrka oss, krama oss, visa oss, välsigna oss.
Och jag tror att Han längtar efter ärlighet. Tyck vad du vill och säg vad du vill till Honom, men var ärlig. Även mot dig själv. Finns Han så svarar Han, på ärlighet.