Föräldraskap

Jag kan tycka det är rätt svårt det här att vara förälder. Då är det skönt att samla på sig konkreta råd som hjälper en att hålla rätt perspektiv. Lars H Gustafsson bidrog med ett sådant idag.
Målet med barnuppfostran bör inte vara att få barnet att lyda, utan att växa. 

Tack!

En liten stund

Idag var en sån där dag då man är lite för trött, har något kortare tålamod och bra mycket mindre energi. Joel fick en andra sväng magsjuka häromdagen och var hemma från förskolan för att vänta in att de 48 timmarna passerat. Det blir väldigt speciella dagar eftersom man ändå inte kan träffa någon eller så gärna röra sig bland folk. Så plötsligt hände det som knappt någonsin händer nu för tiden: Jag fick möjlighet att sätta mig vid pianot en stund och spela, ostörd. 

Det behövs så lite. Den lilla stunden med mig själv och med Gud fyllde på energin så att resten av dagen blev lättare.

En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig./ Psalm skriven av Lina Sandell

THE house

Här kommer lite mer på temat hus. 
I vanliga fall är jag rätt vilsen när det gäller vart huset ska ligga och exakt hur jag vill bo (stor/liten trädgård? centralt/lantligt? nära vänner/nära släkt??) men det hus jag just nu visualiserar ser ut så här: 

Jag skyller det på min son.

Dagdrömmeri

Jag drömmer om huset vi en dag kommer bo i. 
Det blev så otroligt märkligt när jag i söndags pratade med en äldre dam som växte upp i bara kök och kammare. Kammaren stängde de dessutom till på vintern och bodde bara i köket. Familjen bestod av två vuxna och två barn så de var nog ändå en liten familj jämfört med många andra. Och jag som drömmer om mer plats... Vad är viktigt av alla saker vi har och knappt tycker att vi får plats med? Finns det sånt vi skulle kunna göra oss av med? Man kan, i och för sig, också säga att vi har förmånen att ha fler saker.

Drömmar är väl alltid lite av en verklighetsflykt. Så även mina husdrömmar. Där har jag alltid tid att dona på, att ha ordning, att höra köksklockan ticka, att vara närvarande. Vi får väl se hur det blir med det... I dagsläget kommer knappt några hus ut till försäljning ändå så jag fortsätter att drömma.

Lärorikt

Hilda verkade ha ont i magen så innan jul slutade jag äta mjölk. Jag undviker det i alla dess former. Första dagarna tycktes jag inte kunna äta mig mätt men nu när jag vant mig vid de ersättningsprodukter som finns funkar det rätt bra. Fortfarande kan dock känslan av otillfredsställelse komma över mig... Idag hade jag t.ex. kunnat göra vad som helst för att få fylla på med lite energi i chokladform. Jag längtar efter att få göra mig en ostmacka och att få äta ur Paradis-asken som väntar i skåpet...

Jag är ju så lyckligt lottad att detta är en övergående period för mig. Förhoppningsvis går också känsligheten över för Hilda, men det vet vi inte. Den här perioden ger mig i alla fall en helt ny förståelse för att vara matallergiker:

• Att känna att det är krångligt att bli bortbjuden och att hälsa på. 
• Att ha svårigheter att gå ut och äta.  
• Att få svaret att det ju bara är lite i så det spelar nog ingen roll, veta att det visst spelar roll och sedan se andra njuta av mat och godsaker som man själv inte kan äta. 
• Att känna glädjen när man är ihågkommen och det visst finns sådant även jag kan äta mig mätt på. 

Till alla er allergiker där ute: ni gör det bra!! Och jag lovar att bli bättre på att erbjuda likvärdiga alternativ till er då ni gästar mitt hem.

Dubbelt

 Häromdagen: Vi har världens sötaste dotter! Och vad har vi att klaga på då hon ofta låter oss sova hela nätter och byta bajsblöja var 14e dag? Tacksam!

Idag: Ta mig till ett rum där jag kan skrika ut min frustration och sedan falla ihop och gråta som ett barn. Jag orkar inte. Vill inte. Det blir INTE fler barn.

En bra dag

Med en son som är otroligt pappig och vissa stunder inte alls låter mig vara med i leken var jag nästan lite nervös inför vardag igen. Morgonen började med gråt över att pappa redan åkt till jobbet när vi vaknade men efter att sonen fått gråta en stund för sig själv kom han och kramade om mig med orden "min mamma". Sedan har allt bara varit så bra! Flera guldsstunder och kramar och inte ett enda bråk. Ikväll fick jag också vara med och lägga honom för ungefär första gången sedan Hilda föddes. 

Jag gillar det så mycket bättre när man landat och allt inte är helt nytt. Välkommen 2014! 

Jul i vårt hus

Ikväll har vi slagit in julklappar. Imorgon ska jag leta fram lackstången och lacka dem lite.. bara för känslans skull. Särskilt juligt har vi det annars inte här hemma. Julgran har vi ännu aldrig haft eftersom vi ändå inte är hemma något utan firar jul hos andra. Julgodisfixandet kom helt av sig när jag, för Hildas skull, fick börja äta mjölkfritt. Jullådan med julpynt har jag inte öppnat mer sedan jag letade upp det viktigaste inför första advent, fastän den har stått kvar uppe i lägenheten sedan dess eftersom tanken var att fler saker skulle komma på plats. Glögg har vi glömt köpa.

De senaste dagarna har dock en väldig längtan och förhoppning smugit sig på; tänk om vi nästa jul bor i ett alldeles eget hus! Då ska det minsann bli jul med gran, godisbak, kakbak och pyntning. När jag tänker på det så gör det ingenting längre att vi inte har det juligt här och nu, på något sätt njuter jag av vad juligt vi kommer att ha det.

Imorgon ska jag ändå göra lite mjölkfritt godis. Har insett att jag annars inte kommer att överleva när andra sitter och smaskar. 

God jul på er! 

Min fina familj

Passar på att posta ett till inlägg när jag för en gångs skull har tid och möjlighet.

 Vår fina guldklimp.

 Storebror älskar sin lillasyster - vi hoppas det ska visa sig vara ömsesidigt.

 Två underbara skatter

Tänk att de gavs till mig och min fine att förvalta

Sjukt nöjd

Fick ärva en massa kläder från en bekant och Hildas garderob blev genast väldigt rosa. Jag är inte särskilt för rosa och har aldrig varit. Det är inte så att jag inte alls kan låta Hilda ha rosa på sig men jag vill att det ska vara varierat. Färgglatt. Jag kan nästan säga att jag är allergisk för när människor uttrycker att det finns kill- och tjejfärger. Jag blir provocerad när Joel får ett blått lapptäcke och Hilda ett rött ("Jag vet ju att du inte gillar rosa"). Det som provocerar mig är inte färgerna i sig utan stereotypen. Det provocerar mig att mina barn placeras i fack och att de utifrån dem sedan bemöts på olika vis - inte för dem de är utan utifrån om de är kille eller tjej.

Så vad gör man med en hel massa fullt användbara MEN rosa kläder? 

Man färgar! Jag blev sjukt nöjd.