Föräldraledighet

...när man ståendes äter sin lunch vid tvättstället på toaletten medan dottern får lufta sig på skötbordet och man är fullkomligt medveten om att man redan är tio minuter sen till promenaddejten...

Hon är här!

Ännu en skatt.

Väldigt lik sin bror och alldeles, alldeles underbar.

Hilda - välkommen!

                    

    

Syskonkärlek

2½ vecka gammal och vi försöker greppa att vi nu är en tvåbarnsfamilj.

Går det? Jag som fortfarande försöker förstå att jag har en son...!

Storebror är mäkta stolt. Gosar med, pratar med och hjälper till att ta hand om sin syster.

Vilken välsignelse!

I skapartagen

Jag ville lära mig virka. Sagt och gjort! Förra sommaren fick mamma visa mig hur man gör och sen har det varit min inspiration och avkoppling under det dryga år som gått.

 Först blev det kaka efter kaka utifrån boken jag önskade mig och fick.

 Sen blev det mer bondgårdsinspirerat. Mamma virkade en tillhörande ladugård för djuren att bo i. Det finns fler djur att göra men det var så pillrigt så jag tappade lusten...

Denna sommar blev det presenter.
Två små barn som fötts under sommarmånaderna fick egentillverkat. Jag använde mönster ur Erica Laurells bok Virkade figurer.

 Åt Svante virkade jag en mobil med små söta figurer,

 

och Klara fick sig en glad nalle. Joel hade nog gärna haft den som sin kompis!

Nu blir det däremot en liten virkpaus medan jag pysslar med andra projekt i väntan på bebisen. Den tycks, för övrigt, trivas bra där i magen... Fick jag bestämma skulle den titta ut idag eller imorgon. Men vem lyssnar på mamma när man kan bestämma själv?

Längtan

 

 

Vi längtar efter dig.

Mamma, pappa och världens bästa storebror.

 

Nu är det inte länge tills vi ses...

It´s a love story

Elever: "Jenny, vi har ett förslag! Vi kan väl ha en övernattning innan du slutar?"
Jag: "Men ni hade ju hajken precis. Var inte den bra?"
Elever: "Joo, men då var ju inte du med."

Mitt hjärta smälter.
 

Andra hösten i rad

För första gången i mitt yrkesverksamma liv får jag starta en termin med elever jag själv undervisade föregående läsår. V i l k en  s k i l l n a d ! Inte en enda elev som utger sig för att inte ha en aning om vad jag pratar om. Jag vet vad de lärt sig, de vet att jag vet, de känner mig och vågar svara på frågor. Aldrig har jag haft så duktiga elever redan i början av höstterminen! De kommer ihåg jättemycket! 
Nu vore det lätt att helt ta åt mig äran för detta eftersom det var jag som undervisade dem i fjol, men till stor del tror jag det beror på redan nämnda anledningar. De är trygga med mig och mitt sätt att undervisa redan från start. Det vore otroligt roligt att få undervisa dem hela detta läsår också, men tre veckor återstår innan föräldraledighet och i ärlighetens namn känns även det rätt bra. I just detta läge går det inte att få båda sakerna samtidigt, men det blir väldigt intressant när jag får möjlighet att följa en och samma klass tre år i rad.

Jag brinner för det här permanent

Jag jobbar bara lite nu, ett tag framöver tills det är dags för föräldraledighet igen. Så lite så jag knappt kommer ur ledighetslunken och kan tycka det känns jobbigt när det är dags att ge sig iväg på jobb. Men oj så tacksam jag är över att vara lärare!! För när jag väl träffar mina elever blir jag alldeles varm inombords och får så mycket tillbaka. Tänk att jag får tycka så mycket om dem!

Citat av grabbelev: "Är det inte skönt att slippa mensen?" 
Mitt svar blev: "Det är typ det bästa med att vara gravid." 
Bland annat, måste jag ju tillägga. Det är absolut också något av det bästa när personen därinne, som man inte alls känner men ändå står så nära, bökar runt åt olika håll och gör sig påmind. Som nu.

Mångbottnade tårar

Kanske är jag lite extra lättrörd som gravid och allt. Tittade på gamla foton och hittade detta på min kära morfar. Det är från 1994. Samtidigt har jag fastnat för en så fin sång den senaste tiden och när sången och minnet av morfar sammanfördes så kunde det bara inte bli vackrare.

Jag är glad för din skull, du får möta din kung. Hemma för evigt hos Gud. Han säger "Välkommen hem, kom och sätt dig min vän. Du är väntad! Väntad av Gud."

Mattias och Therese Martinson

Saknad, tacksamhet och glädje. På samma gång.

Avkoppling

Det har blivit lite svalare de senaste dagarna. Hela sommaren har jag sett fram emot att njuta ute av sommarkvällarna, men det har inte blivit av så ofta som jag tänkt. Ibland lockar tv:n eller helt enkelt soffan, ibland avskräcker myggen...(Ibland förpestar grannens rökning njutningen av sommarluften på vår balkong, men det är en annan historia). Men ikväll, när det varit kallare ett tag, kunde inte myggen skrämma mig utan stövlarna åkte på och jag traskade iväg till vårt lilla trädgårdsland. Hur. Skönt. Som. Helst. Det har varit lite bortglömt ett tag och det fanns en hel del att ta tag i för att rädda det fina som kämpar på. Tro mig; att mitt i lugna sommarkvällen rensa ogräs är riktig livsnjutning. Vips så hade 1.5 h passerat! Jag förstår verkligen min mor som älskat att tillbringa sommarkvällar ute i landet under min uppväxt. Hon har påstått att det är tack vare de stunderna som hon klarat av att ha så mycket omkring sig. Det kan ligga något i det.

En glimt av paradiset

 Mor och son fick en vecka i stugan. Vi njöt av lugna underbara sommarkvällar vid vattnet,

 men också stormiga dagar med respektingivande vågor.

 Min mage håller på att vara stor igen och jag undrar om inte Joel delvis har förstått vad det innebär för det händer att han verkar försöka kommunicera med bebisen därinne ( - oftast genom att göra pruttljud med munnen mot min mage).

 Även sol och värme gjorde oss sällskap och den nygjorda utespisen kunde invigas i kvällssolens sken med både vatten och sand nära till hands.

Det dröjer bara nån vecka så är vi tillbaka.