Jag brinner för det här permanent

Jag jobbar bara lite nu, ett tag framöver tills det är dags för föräldraledighet igen. Så lite så jag knappt kommer ur ledighetslunken och kan tycka det känns jobbigt när det är dags att ge sig iväg på jobb. Men oj så tacksam jag är över att vara lärare!! För när jag väl träffar mina elever blir jag alldeles varm inombords och får så mycket tillbaka. Tänk att jag får tycka så mycket om dem!

Citat av grabbelev: "Är det inte skönt att slippa mensen?" 
Mitt svar blev: "Det är typ det bästa med att vara gravid." 
Bland annat, måste jag ju tillägga. Det är absolut också något av det bästa när personen därinne, som man inte alls känner men ändå står så nära, bökar runt åt olika håll och gör sig påmind. Som nu.

Mångbottnade tårar

Kanske är jag lite extra lättrörd som gravid och allt. Tittade på gamla foton och hittade detta på min kära morfar. Det är från 1994. Samtidigt har jag fastnat för en så fin sång den senaste tiden och när sången och minnet av morfar sammanfördes så kunde det bara inte bli vackrare.

Jag är glad för din skull, du får möta din kung. Hemma för evigt hos Gud. Han säger "Välkommen hem, kom och sätt dig min vän. Du är väntad! Väntad av Gud."

Mattias och Therese Martinson

Saknad, tacksamhet och glädje. På samma gång.

Avkoppling

Det har blivit lite svalare de senaste dagarna. Hela sommaren har jag sett fram emot att njuta ute av sommarkvällarna, men det har inte blivit av så ofta som jag tänkt. Ibland lockar tv:n eller helt enkelt soffan, ibland avskräcker myggen...(Ibland förpestar grannens rökning njutningen av sommarluften på vår balkong, men det är en annan historia). Men ikväll, när det varit kallare ett tag, kunde inte myggen skrämma mig utan stövlarna åkte på och jag traskade iväg till vårt lilla trädgårdsland. Hur. Skönt. Som. Helst. Det har varit lite bortglömt ett tag och det fanns en hel del att ta tag i för att rädda det fina som kämpar på. Tro mig; att mitt i lugna sommarkvällen rensa ogräs är riktig livsnjutning. Vips så hade 1.5 h passerat! Jag förstår verkligen min mor som älskat att tillbringa sommarkvällar ute i landet under min uppväxt. Hon har påstått att det är tack vare de stunderna som hon klarat av att ha så mycket omkring sig. Det kan ligga något i det.

En glimt av paradiset

 Mor och son fick en vecka i stugan. Vi njöt av lugna underbara sommarkvällar vid vattnet,

 men också stormiga dagar med respektingivande vågor.

 Min mage håller på att vara stor igen och jag undrar om inte Joel delvis har förstått vad det innebär för det händer att han verkar försöka kommunicera med bebisen därinne ( - oftast genom att göra pruttljud med munnen mot min mage).

 Även sol och värme gjorde oss sällskap och den nygjorda utespisen kunde invigas i kvällssolens sken med både vatten och sand nära till hands.

Det dröjer bara nån vecka så är vi tillbaka.

Att göra ärenden på stan

Igår tog vi en tur till stan. Syftet var att mamman var tvungen att skriva in sig på Arbetsförmedlingen (utan att vara i behov av ett jobb - så tokigt är det upplagt). 
"Vi åker tidigt så vi inte får brådska att hinna hem innan det är lunchdags" tänkte jag och 8.20 var vi på plats. Då visade det sig att Arbetsförmedlingen börjat öppna först kl.10...
"Ok... men då passar vi på att gå till Försäkringskassan, det ligger ju bara mittemot," tänkte jag och tittade mig omkring. Det visade sig att de flyttat till nya lokaler och när vi väl hittade dem meddelades vi via en lapp att även de öppnade först kl.10. Förstås.

Biblioteket utsågs till vår räddning för att, om möjligt, fördriva tiden fram till 10 men - såklart - har även de börjat med sommartider alldeles precis denna vecka och tänkte inte släppa in oss förrän kl.11!

Joel var som tur var vid gott mod hela tiden och hängde gladeligen på ett café istället. Att det kryllade av traktorer och grävmaskiner alldeles utanför gjorde inte saken mindre njutbar, snarare tvärtom. När det så äntligen blev dags att gå tillbaka till Arbetsförmedlingen hängde vi ett tag vid en minigrävare som arbetade för fullt. Underhållning när den är som bäst!

Inskrivningen gick ganska fort och det var tur för då ville sonen helst springa in i varje möjlig korridor och vrå i stället för att snällt stanna där mamma var. Försäkringskassan och biblioteket får bli en annan dag...

Sommarlov!

Vår store prins älskar att bada och blev överförtjust av badpremiären utomhus igår. Snart var alla kläder av och han tog modiga snabba steg rakt ut så pappa fick kasta sig efter då han ramlade. Det här kommer bli en bra sommar!

So when they say they don’t believe I hope that they
see you in me

Thousand Foot Krutch, Be Somebody

Det här med att vara språknörd

Nyss på tv:n sa sportjournalisten att man önskar mindre poliser på arenan. Genast ser jag framför mig hur man placerar ut poliser i miniatyr...!

Ofta har jag väldigt roligt tack vara mitt språknörderi. Problemet är väl bara att andra inte alltid uppfattar det roliga - särskilt inte de gånger som det handlar om det spanska språket. Desto roligare blir det när jag upplever att elever upptäcker det tokiga i något de råkat säga på spanska. Det är ju ändå en del av charmen med att lära sig ett nytt språk, och visar dessutom på rätt bra insikt och förståelse när de lägger märke till vad de egentligen sagt.

Men jag kommer aldrig börja dra typiska pappa-skämt, det gör min pappa, farbror och bror så bra. Ni kan vara lugna. Jag håller mitt språknörderi på en annan nivå.

Det sker ändå

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur elakt människor kan handla mot varandra. 
Hur människor kan resonera. 
Hur människor kan orsaka andra människor smärta,
bli så avtrubbade 
att de inte längre ser det. 
Det sker ändå.

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur något kan få börja göra skillnad. 
Hur det sakta, sakta, 
men ändå rätt så snabbt, 
växer,
påverkar mer 
och mer. 
Hur människor kan förändras. 
Hur människors inre kan helas, 
läkas. 
Det sker ändå.

Exempelvis i detta fall

Tack och lov.

I fas

När man knappt bloggar alls blir det en sådan stor grej att skriva något över huvud taget... Då känns det liksom konstigt att titta in och bara blogga en rad. Men jag tänker att jag måste försöka strunta i det faktumet, för bloggens överlevnads skull. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att vara i fas.
Fascinerande känsla.
Kan inte minnas när jag senast kände så.
Som nu.

En dag i taget. 
Lite i taget.
Lite+lite=en hel del i längden.

Kram