Sommarlov!

Vår store prins älskar att bada och blev överförtjust av badpremiären utomhus igår. Snart var alla kläder av och han tog modiga snabba steg rakt ut så pappa fick kasta sig efter då han ramlade. Det här kommer bli en bra sommar!

So when they say they don’t believe I hope that they
see you in me

Thousand Foot Krutch, Be Somebody

Det här med att vara språknörd

Nyss på tv:n sa sportjournalisten att man önskar mindre poliser på arenan. Genast ser jag framför mig hur man placerar ut poliser i miniatyr...!

Ofta har jag väldigt roligt tack vara mitt språknörderi. Problemet är väl bara att andra inte alltid uppfattar det roliga - särskilt inte de gånger som det handlar om det spanska språket. Desto roligare blir det när jag upplever att elever upptäcker det tokiga i något de råkat säga på spanska. Det är ju ändå en del av charmen med att lära sig ett nytt språk, och visar dessutom på rätt bra insikt och förståelse när de lägger märke till vad de egentligen sagt.

Men jag kommer aldrig börja dra typiska pappa-skämt, det gör min pappa, farbror och bror så bra. Ni kan vara lugna. Jag håller mitt språknörderi på en annan nivå.

Det sker ändå

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur elakt människor kan handla mot varandra. 
Hur människor kan resonera. 
Hur människor kan orsaka andra människor smärta,
bli så avtrubbade 
att de inte längre ser det. 
Det sker ändå.

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur något kan få börja göra skillnad. 
Hur det sakta, sakta, 
men ändå rätt så snabbt, 
växer,
påverkar mer 
och mer. 
Hur människor kan förändras. 
Hur människors inre kan helas, 
läkas. 
Det sker ändå.

Exempelvis i detta fall

Tack och lov.

I fas

När man knappt bloggar alls blir det en sådan stor grej att skriva något över huvud taget... Då känns det liksom konstigt att titta in och bara blogga en rad. Men jag tänker att jag måste försöka strunta i det faktumet, för bloggens överlevnads skull. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att vara i fas.
Fascinerande känsla.
Kan inte minnas när jag senast kände så.
Som nu.

En dag i taget. 
Lite i taget.
Lite+lite=en hel del i längden.

Kram

Tankar en helt vanlig kväll

Livet är så härligt.
Ännu en helg är till ända. Tiden går så fort och det känns faktiskt som att sommaren snart är precis bakom dörren. Rätt skönt att känna så. Inget längtande efter att tiden ska gå. 

I stället försöker vi ta vara på varje dag. Tycker vi har hittat en ganska bra rytm här hemma. Vi har hunnit vara iväg lite hit och dit, samtidigt som vi har hunnit vara hemma en hel del. Vi har hunnit bara vara samtidigt som vi har hunnit fixa flera saker med lägenheten. Vi har börjat tänka på att en dag bo i hus och kikat runt lite efter vad det skulle kunna vara för hus, samtidigt som vi trivs väldigt bra här och gärna bor ett bra tag till. Jag ser fram emot sommaren hur mycket som helst, samtidigt som jag är alldeles nöjd med den takt som tiden passerar.

På tal om sommaren ska det bli så roligt nu när Joel är snart två år! Oj vad vi ska bada och upptäcka saker. Vi ska plocka bär, gå i skogen, ge oss iväg på utflykt och ha med picnic, läsa böcker ute i sommarkvällen och njuta tillsammans av sommaren. 

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma vidare om framtiden.

Livet som småbarnsförälder

Håhåjaja, här har det varit dött länge! Sorry. :) Jag skyller på småbarnslivet kopplat med lärarlivet. Men nu är det påskledigt!! Alldeles alldeles underbart. ...om det inte vore för att både man och son blivit magsjuka... Jag har tänkt klara mig. Lugnt har vi det i alla fall.

Det här med att hinna fånga vettiga tankar - mitt i livet, just nu - är en konst. Mitt fokus är att fördela och använda tiden. Att arbeta inom de timmar jag faktiskt får betalt för. Att hinna träffa Joel. Att hinna bara vara, både själv, med Albin och med vänner - för att ge utrymme för tankar och samtal, orka vara kreativ och vara i balans. Grunden till att det ska fungera är att jag får sova och att jag lyckas begränsa arbetet, och kan koppla bort stress. Ni hör, det är mycket som ska falla på plats. Jag antar att ni känner igen er. 

Följaktligen faller en del andra saker bort. Jag tror t.ex. inte jag har städat ordentligt sedan.... oj, ja jag vet inte ens. Småplockat, stordiskat, tagit toan - ja. Men städat ordentligt - nej. Tur att min man hinner dammsuga nu och då. Jag tror även jag kan räkna på en hand de måltider jag har lagat detta år. Det är alldeles sant. Men min man har sett till att vi haft mat på bordet i tid och att det överhuvudtaget har tänkts ut vad vi ska äta. I framtiden krävs det nog en ordentlig veckoplanering för det där med mat för jag är en av dem som bara inte kan komma på varje dag vad vi skulle kunna laga. Träningen har minimerats nästintill obefintlighet och jag har till slut omfamnat det faktum att jag inte kan ha för höga krav på hur mycket jag ska hinna träna under småbarnsåren. Det är ok att det är så. Gör det du kan, hinner och orkar. Bloggen är ju också något jag har prioriterat bort, som ni märkt (men den är inte avslutad!).

Mitt i allt mår jag allt som oftast bra. När utrymmet för ledighet och att bara andas finns. 
Hur har ni det?
Kram

Busfröt håller show

 När morbror kommer på besök blir det spex!

 

Who am I

Delar med mig av en sång jag sjungit mycket den senaste tiden. 
För mig blir den bättre för varje gång.

Not because of who I am
But because of what You've done
Not because of what I've done
But because of who You are

I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
A vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours

Lillprinsen håller på att bli stor

 Hans andra jul var högst uppskattad och trots att jag sällan orkar/hinner skriva ner tankar så kommer ändå några bilder från jul och nyår. 

Min tanke är inte alls att ta död på bloggen, men inte på mig själv heller så därför har den hamnat rätt så långt ner på prioriteringslistan.

 

   


     Gott nytt år!