Det sker ändå

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur elakt människor kan handla mot varandra. 
Hur människor kan resonera. 
Hur människor kan orsaka andra människor smärta,
bli så avtrubbade 
att de inte längre ser det. 
Det sker ändå.

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur något kan få börja göra skillnad. 
Hur det sakta, sakta, 
men ändå rätt så snabbt, 
växer,
påverkar mer 
och mer. 
Hur människor kan förändras. 
Hur människors inre kan helas, 
läkas. 
Det sker ändå.

Exempelvis i detta fall

Tack och lov.

I fas

När man knappt bloggar alls blir det en sådan stor grej att skriva något över huvud taget... Då känns det liksom konstigt att titta in och bara blogga en rad. Men jag tänker att jag måste försöka strunta i det faktumet, för bloggens överlevnads skull. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att vara i fas.
Fascinerande känsla.
Kan inte minnas när jag senast kände så.
Som nu.

En dag i taget. 
Lite i taget.
Lite+lite=en hel del i längden.

Kram

Tankar en helt vanlig kväll

Livet är så härligt.
Ännu en helg är till ända. Tiden går så fort och det känns faktiskt som att sommaren snart är precis bakom dörren. Rätt skönt att känna så. Inget längtande efter att tiden ska gå. 

I stället försöker vi ta vara på varje dag. Tycker vi har hittat en ganska bra rytm här hemma. Vi har hunnit vara iväg lite hit och dit, samtidigt som vi har hunnit vara hemma en hel del. Vi har hunnit bara vara samtidigt som vi har hunnit fixa flera saker med lägenheten. Vi har börjat tänka på att en dag bo i hus och kikat runt lite efter vad det skulle kunna vara för hus, samtidigt som vi trivs väldigt bra här och gärna bor ett bra tag till. Jag ser fram emot sommaren hur mycket som helst, samtidigt som jag är alldeles nöjd med den takt som tiden passerar.

På tal om sommaren ska det bli så roligt nu när Joel är snart två år! Oj vad vi ska bada och upptäcka saker. Vi ska plocka bär, gå i skogen, ge oss iväg på utflykt och ha med picnic, läsa böcker ute i sommarkvällen och njuta tillsammans av sommaren. 

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma vidare om framtiden.

Livet som småbarnsförälder

Håhåjaja, här har det varit dött länge! Sorry. :) Jag skyller på småbarnslivet kopplat med lärarlivet. Men nu är det påskledigt!! Alldeles alldeles underbart. ...om det inte vore för att både man och son blivit magsjuka... Jag har tänkt klara mig. Lugnt har vi det i alla fall.

Det här med att hinna fånga vettiga tankar - mitt i livet, just nu - är en konst. Mitt fokus är att fördela och använda tiden. Att arbeta inom de timmar jag faktiskt får betalt för. Att hinna träffa Joel. Att hinna bara vara, både själv, med Albin och med vänner - för att ge utrymme för tankar och samtal, orka vara kreativ och vara i balans. Grunden till att det ska fungera är att jag får sova och att jag lyckas begränsa arbetet, och kan koppla bort stress. Ni hör, det är mycket som ska falla på plats. Jag antar att ni känner igen er. 

Följaktligen faller en del andra saker bort. Jag tror t.ex. inte jag har städat ordentligt sedan.... oj, ja jag vet inte ens. Småplockat, stordiskat, tagit toan - ja. Men städat ordentligt - nej. Tur att min man hinner dammsuga nu och då. Jag tror även jag kan räkna på en hand de måltider jag har lagat detta år. Det är alldeles sant. Men min man har sett till att vi haft mat på bordet i tid och att det överhuvudtaget har tänkts ut vad vi ska äta. I framtiden krävs det nog en ordentlig veckoplanering för det där med mat för jag är en av dem som bara inte kan komma på varje dag vad vi skulle kunna laga. Träningen har minimerats nästintill obefintlighet och jag har till slut omfamnat det faktum att jag inte kan ha för höga krav på hur mycket jag ska hinna träna under småbarnsåren. Det är ok att det är så. Gör det du kan, hinner och orkar. Bloggen är ju också något jag har prioriterat bort, som ni märkt (men den är inte avslutad!).

Mitt i allt mår jag allt som oftast bra. När utrymmet för ledighet och att bara andas finns. 
Hur har ni det?
Kram

Busfröt håller show

 När morbror kommer på besök blir det spex!

 

Who am I

Delar med mig av en sång jag sjungit mycket den senaste tiden. 
För mig blir den bättre för varje gång.

Not because of who I am
But because of what You've done
Not because of what I've done
But because of who You are

I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
A vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours

Lillprinsen håller på att bli stor

 Hans andra jul var högst uppskattad och trots att jag sällan orkar/hinner skriva ner tankar så kommer ändå några bilder från jul och nyår. 

Min tanke är inte alls att ta död på bloggen, men inte på mig själv heller så därför har den hamnat rätt så långt ner på prioriteringslistan.

 

   


     Gott nytt år!

Vissa dagar...

...känns allt rätt så tungt redan när man väcks - hur underbar och glad den morgonpigge lille sonen än är. Det är omdömes och betygs-veckor. Sena kvällar har det blivit. Så, en sådan start var det i morse. 
På skolan börjar vi lärare med att ha en andakt tillsammans. Vi läser alltid en bit ur bibeln och denna morgon är det några rader som gör mig extra uppmärksam:
Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben. Heb.12:12. Det blir min bön inför dagen.

Sen lyfte det! 
Dagen blev en enda 
lång 
härlig 
flygtur 
utan trötthet, 
ingen stress trots mycket att göra, 
en massa glädjande feedback 
och golden moments.

Vilken mäktig Gud vi har. Jag är så buren.

Det var likadant i tisdags när jag var sent ute för att köpa pysselmaterial till gårdagens pysseldag på skolan. Efter att ha varit in i fjärde affären utan att alls ha hittat vad jag sökte började jag misströsta en aning, speciellt med vetskapen att jag inte hade mer tid att lägga på inköpet, så jag ber Jesus om hjälp. Så sätter jag mig i bilen för att köra den dryga km jag har kvar hem och kommer att tänka på Rusta. Finns det inget Rusta i denna stad? Bestämmer mig för att fråga Albin om det när jag kommer hem. Hinner bara köra några hundra meter så ser jag Rusta-skylten peka in till höger. Klockan är 17.55 så jag chansar på att hinna in. Det gör jag och de har precis vad jag söker, billigt dessutom. TACK!

Glad advent

Härlig adventshelg.
Vi har haft besök av mina föräldrar och bara haft det lugnt och skönt. Det är sådan lyx att dessutom få sova ut en morgon - sådant som är rätt så sällsynt sedan morgonpigge Joel kommit in i våra liv. 
Jag tycker så mycket om advent. Ljus i mörkret, värme, mys, knastrande snö... Det pirrar i magen av lycka när jag inser att det bara är tre veckor till jul! Förberedelserna inför jul och väntan på den tycker jag är halva nöjet.

Min plan är att uppdatera med lite bilder här snart... Nån dag när jag har tid.. Veckorna går så hiskeligt snabbt. 

Kram

funderingar

Tjoo vad tiden går! Hinner inte riktigt med att skriva här som ni tappra märker. 

I helgen har vi haft en frisk son hos farmor och farfar och själva varit hemma och haft sjukstuga. Det är konstigt att det kan kännas skönt att liksom vara helt legitimerad att bara få vara hemma och jäsa...för nu FICK vi inte träffa andra. Vanligtvis känner jag aldrig att jag hinner träffa vänner så pass mycket som jag skulle vilja. Tid till jobb och familj prioriteras. 

Ibland undrar jag om vi är inlurade i någon slags livsstil med onödigt stort behov av egentid. Med sig själv och sin familj. Jag har i alla fall ett rätt stort sådant behov och kan (samtidigt som ovan nämnda känslor) tycka det är jätteskönt att varje kväll en hel vecka bara hänga med mig själv och familjen. 

Fast. Det är klart. Allt detta hänger ju också ihop med att jag är lärare. Eller, det vill säga, att mitt yrke kräver många timmar och mycket energi. 

Under några veckor har jag haft ett luftigare schema och det har hänt att jag kommit hem redan kring klockan fyra på eftermiddagen (!). Sådana dagar hinner vi så mycket! Först hinner vi vara bara familjen och sedan skulle vi mycket väl hinna umgås med flera. 

Där kanske vi har det. Vi hinner inte regelbundet med den där baravaratiden med familjen så att det sedan finns utrymme för att baravara med andra.