Vissa dagar...

...känns allt rätt så tungt redan när man väcks - hur underbar och glad den morgonpigge lille sonen än är. Det är omdömes och betygs-veckor. Sena kvällar har det blivit. Så, en sådan start var det i morse. 
På skolan börjar vi lärare med att ha en andakt tillsammans. Vi läser alltid en bit ur bibeln och denna morgon är det några rader som gör mig extra uppmärksam:
Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben. Heb.12:12. Det blir min bön inför dagen.

Sen lyfte det! 
Dagen blev en enda 
lång 
härlig 
flygtur 
utan trötthet, 
ingen stress trots mycket att göra, 
en massa glädjande feedback 
och golden moments.

Vilken mäktig Gud vi har. Jag är så buren.

Det var likadant i tisdags när jag var sent ute för att köpa pysselmaterial till gårdagens pysseldag på skolan. Efter att ha varit in i fjärde affären utan att alls ha hittat vad jag sökte började jag misströsta en aning, speciellt med vetskapen att jag inte hade mer tid att lägga på inköpet, så jag ber Jesus om hjälp. Så sätter jag mig i bilen för att köra den dryga km jag har kvar hem och kommer att tänka på Rusta. Finns det inget Rusta i denna stad? Bestämmer mig för att fråga Albin om det när jag kommer hem. Hinner bara köra några hundra meter så ser jag Rusta-skylten peka in till höger. Klockan är 17.55 så jag chansar på att hinna in. Det gör jag och de har precis vad jag söker, billigt dessutom. TACK!

Glad advent

Härlig adventshelg.
Vi har haft besök av mina föräldrar och bara haft det lugnt och skönt. Det är sådan lyx att dessutom få sova ut en morgon - sådant som är rätt så sällsynt sedan morgonpigge Joel kommit in i våra liv. 
Jag tycker så mycket om advent. Ljus i mörkret, värme, mys, knastrande snö... Det pirrar i magen av lycka när jag inser att det bara är tre veckor till jul! Förberedelserna inför jul och väntan på den tycker jag är halva nöjet.

Min plan är att uppdatera med lite bilder här snart... Nån dag när jag har tid.. Veckorna går så hiskeligt snabbt. 

Kram

funderingar

Tjoo vad tiden går! Hinner inte riktigt med att skriva här som ni tappra märker. 

I helgen har vi haft en frisk son hos farmor och farfar och själva varit hemma och haft sjukstuga. Det är konstigt att det kan kännas skönt att liksom vara helt legitimerad att bara få vara hemma och jäsa...för nu FICK vi inte träffa andra. Vanligtvis känner jag aldrig att jag hinner träffa vänner så pass mycket som jag skulle vilja. Tid till jobb och familj prioriteras. 

Ibland undrar jag om vi är inlurade i någon slags livsstil med onödigt stort behov av egentid. Med sig själv och sin familj. Jag har i alla fall ett rätt stort sådant behov och kan (samtidigt som ovan nämnda känslor) tycka det är jätteskönt att varje kväll en hel vecka bara hänga med mig själv och familjen. 

Fast. Det är klart. Allt detta hänger ju också ihop med att jag är lärare. Eller, det vill säga, att mitt yrke kräver många timmar och mycket energi. 

Under några veckor har jag haft ett luftigare schema och det har hänt att jag kommit hem redan kring klockan fyra på eftermiddagen (!). Sådana dagar hinner vi så mycket! Först hinner vi vara bara familjen och sedan skulle vi mycket väl hinna umgås med flera. 

Där kanske vi har det. Vi hinner inte regelbundet med den där baravaratiden med familjen så att det sedan finns utrymme för att baravara med andra.

Läraryrket - den eviga utmaningen

Oftast roligt och givande men ständigt utmanande. Lever på ljusglimtarna. Igår t.ex. när jag körde några värderingsövningar med min klass. Då kom påståendet: "Lärarna är för slappa med bråkiga elever". Olika åsikter kom fram. En del lärare ansågs vara för slappa medan andra ansågs vara för hårda. 
- Det kan ju vara rätt svårt att som lärare hitta balansen där, sa jag i ett försök att försvara mig och mina kollegor.
- Men du kan ju! sa en elev. 

Det värmde.

Några sanningens ord

Slog på radion och hör sista tonerna av Petra Marklunds senaste hit. Funderade ett tag på att citera en större bit av den men nöjer mig med att ta den fras som etsade sig fast inom mig just då: Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
V.A.D I A.L.L.S.I.N D.A.R. Vad är det för skit (rent ut sagt) vi matas med? Om och om igen, i låt efter låt.
Jag blir både ledsen och arg. Anar de inte (artisterna) vilken skada de är med och orsakar? Och ännu värre; de tror antagligen själva på budskapen de sjunger ut.

Men det gör inte jag.

Du är värdefull dyrbar älskad underbar meningsfull efterlängtad fantastisk vacker begåvad m.m. m.m. Ditt liv har i allra högsta grad en mening. Gud Fader själv såg till att just du blev du och ingen endaste människa på jorden finns till av en slump eller misstag. Du är älskad. Ditt liv är inte meningslöst. Du har skatter nerlagda i dig som väntar på att få komma till användning, göra gott och glädja dig själv och oss runtomkring.

När jag var yngre drömde jag om en radiokanal i Sverige som sände bara uppbyggande budskap. Budskap som reser oss upp och inte urholkar vår tro om att vara värdefulla. Den längtan föddes på nytt inom mig idag, men jag är inte så säker på att just jag är personen som ska förverkliga den drömmen. Jag passar bollen vidare och lovar att jubla högt den dagen det blir verklighet.


Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Jesaja 43:1

Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Filipperbrevet 4:13

Gud ska med sin härliga rikedom fylla alla era behov. Fil.4:19

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jeremia 1:5

Du är älskad och skapad med en mening.

Bibellyssning

Den här skivan har förgyllt mina bilfärder denna vecka: 

 

Markusevangeliet inspelat på cd av Andreas Tärnvind

Inte inspelat hur som helst utan han rappar hela evangeliet! Allt på rim, lättlyssnat och, enligt mig, hur bra som helst. Rekommenderas starkt! 

Ps. Det är i stort sett omöjligt att hinna allt man bör som lärare. Ska det vara så? Ds.

Jag.älskar.ditt.skratt.

Tjusningen

Att brinna
för en sak
ett ämne.

Att vara
ge sitt liv
sin tid.

Att leva
få mötas
och finnas i ditt liv.

Tacksam

 För precis ett år sedan hade du just kommit i min famn och vi försökte förstå det stora i att du äntligen kommit till oss. Att vi äntligen fick träffa dig, se vem du var.

Att ett helt år har passerat känns helt ofattbart.

Vet ni

Jag är på så totalt rätt ställe.

I många sammanhang har jag känt precis annorlunda. Att det inte helt klickat. Att inte jag kunnat vara avslappnat bara jag. Att jag inte fått komma helt till min rätt. Men jag kan se att de perioderna har varit nödvändiga för att ta mig hit där jag är idag.

Jag älskar att jobba!

Möten. Lärande. Relationer. Undervisning. Kreativitet.
Mina elever är så fina och det är så roligt att få tycka så mycket om dem. Inte gör det saken sämre alls att jag dessutom redan fått så mycket positiv feedback. 

Just nu är allt så fantastiskt bra.