Min bloggs största fans?

 De påstår att de följer min blogg slaviskt så då förtjänar de ett eget inlägg. :)

 Det var en dag i juni då detta par - vackraste på denna jord -  sade ja till varandra. 

Sångerna som sjöngs.

Rösten som darrade.

Kärleken.

- alltsammans berörde det själ och hjärta.

Intet öga var torrt.

Vi fick äran att vara värdar.

Nu inväntar vi rapport från bröllopsresan som styrde till favoritseriens trakter.

Se så naturskönt!! 
Ida och Nils, hoppas ni har det precis hur underbart som helst!

Midsommartankar

 Tänk att ett helt år har gått...

Jag slutar aldrig att förundras över tiden och hur nyss och samtidigt längesedan saker kan upplevas. Var är vi om ännu ett år?

Stressless

Idag har jag jobbat. Bara ett par timmar men ändå jobbat. Besökt skolan jag ska arbeta på i höst och deltagit i planeringssamtal. Konstigt och roligt på samma gång.

Jag tycker väldigt mycket om sådana här perioder. Perioder inför. Perioder då energin och utrymmet finns att drömma och visionera. De tankar jag just nu bär inför hösten lägger jag i Jesu händer och ber att han ska göra verklighet av. Tänk om det kunde bli en vardag när uppdrag förknippas med lust och glädje och inte suckar över att ännu en sak ska göras. Lust, glädje och var sak i sin tid. 

Jag vet vad stress är. Efter att ha levt alldeles för nära den i för lång period står jag inte ut på samma vis med dess sällskap. Det är positivt på så vis att jag tidigare säger stopp, men det är fortfarande jobbigt att säga det. Trots allt tror jag på en möjlig aktiv vardag då själen ändå mår bra och kreativiteten får gott om spelrum. 

Om det kunde bli verklighet i höst skulle jag bli så glad.

9 månader som föräldrar

Oj så trötta vi är idag. Fix inför värdskapet på goda vänners bröllop på lördag står på schemat och det är skönt att ha en hel dag på sig. Vi har inte så mycket att göra att vi måste ha fullt upp.

Lillprinsen blev 9 månader igår! Han tar sig fram rätt så självständigt vid det här laget; kryper, drar sig fram på mage, sätter sig upp, ställer sig upp, sätter sig ner, går längs med väggarna, klättrar och utmanar sig.. När vi lagar mat vill han vara med och se, och helst få hjälpa till att röra om.

För ett par veckor sedan kom också den första tanden. Det har hunnit komma ännu en sedan dess och jag undrar om det inte är en till på gång för idag har han inte velat äta nästan någonting alls och så är snorandet tillbaka.

 

Så störigt att jag inte får videon rätt väg. Någon som vet om och hur man kan rotera den??

Taggar igång

Nu börjar det.

Pirret. Förväntan. Idéer som ploppar fram och måste krafsas ner på ett papper (måste komma ihåg att samla dessa papper på ett och samma ställe). Helst precis innan sömnen tar över.

Surfar runt för att orientera mig i den senaste musiken. 

Kommer på mig med att föra konversationer inombords. Letar fram ord och uttryck i minnet. Prövar uttalet. Väcker språknörden till liv.

Det ska bli sjukt kul att börja jobba i höst.

Mors dag

Två gånger har jag blivit uppvaktad med blommor, av killar. Ingen av gångerna blev jag glad och har dragit slutsatsen att jag nog inte är en sån tjej som tycker om att få blommor. Att det inte betyder något för mig.
Idag fick jag blommor igen. Av min son. Och blev jätteglad och varm i hjärtat.
Blommor är glädjande när de kommer från någon som man vill ha dem av. Av någon vars känslor man kan besvara. Jag har förstått det nu.

Norrland vs våren

Efter två hela dagar inomhus med halsont kände jag att jag måste UT. Så det blev en kvällspromenad på alldeles egen hand. "Å, jag vill in i skogen" tänkte jag och befann mig där bara en minut senare eftersom vi bor så fint till. Äntligen! Har inte kunnat gå där sedan i höstas eftersom jag allt som oftast har med mig barnvagnen på mina promenader och där har varit skidspår. Men nu ska väl de fina skogsspåren vara gångbara? ...Näe. Inte ens utan barnvagn för det var blöttblöttblött och fortfarande snö på flera ställen. Jag återvände ut till asfalten för min promenad.

Under vårar som dessa undrar jag lite varför jag valt att flytta så här långt norrut.. Det är tur att jag i övrigt trivs så bra för jag tror jag längtat söderut precis varje vår sedan jag kom hit.

Vykort från Hemavan

 Postgången var lite seg men nu kommer bilder från fjällveckan.

Piraten i stugan

På fjället användes mest bärmesen.

Joels sovplats

Tjipp!

Sockersöt avkoppling

Jag drömmer om att lära mig virka... Då ska jag virka små fina bakelser som Joel kan leka med. Det ska vara den perfekta avkopplingen i höst när jag börjat jobba igen och behöver något som avleder mina tankar från lektionsplanering. Saken är bara att till det behöver jag typ den här:

 

Förlåtelse

Läste den här artikeln av Per-Arne Dahl och fick mig en rejäl funderare. Han är norsk präst och artikeln kom i samband med Breiviks rättegång. Dahl menar att 

"Förlåtelse förutsätter ett erkännande och en vilja till försoning"  

och hänvisar till Bibelns ord som säger: "Om vi bekänner våra synder är han [Gud] ­trofast och rättfärdig, så att han för­låter oss synderna". 
Detta är ett helt nytt sätt att se på förlåtelse för mig. Jag har trott att vi ska försöka förlåta i alla lägen. Vare sig erkännandet och viljan till försoning finns eller inte. Kanske framför allt för vår egen skull, för att vi inte ska hata, bli hårdhjärtade.
Jag tänker på när Jesus säger: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör. Å andra sidan verkar Breivik ha varit mycket väl medveten om vad han gjorde... Fast det är inte alls säkert att Jesus menar det exakt på det viset. Han kanske menar att B inte vet vad han gör mot Gud och enligt Gud.. Vad han enligt Gud gjorde mot alla dessa ungdomar och människor i deras närhet.
Dahl avslutar med orden:

"Allt har sin tid, och vi kommer inte förlåta mer än Gud!
Dessutom: kärlek måste ha en toleransgräns eftersom Gud alltid är på offrets sida."

Som sagt; helt nya tankar för mig och jag vet inte ännu hur jag ställer mig till dem. Jag inser absolut att det kan vara väldigt provocerande att prata om förlåtelse i samma mening som man nämner Breivik men mina funderingar kvarstår. 

Vad tänker du?