Solsken i blick

Fjällvistelsen innehöll bland annat semlor,
kompis med smilgropar,
Wordfeud och härligt väder.

 Det är härligt att åka bort tillsammans med vänner för det ger chans
till att lära känna varandra ännu lite bättre.
Att hinna dela vardagen och bara vara tillsammans.
Slappna av ordentligt tillsammans.
Vara tysta tillsammans.
Prata om allt möjligt tillsammans.
Vara trötta tillsammans.
- Vara tillsammans.

Bak å fjäll å snö

Så pinsamt sällan jag bloggar! Annars känner jag att jag hinner med mig väldigt bra i livet just nu. Bakar flera gånger i veckan, hinner få ordning på saker som varit lite stökiga ända sedan vi flyttade in, pysslar på, träffar kompisar och andra bebisar och liksom njuter av livet. Har dessutom sett båda säsongerna av Downton Abbey sedan året började och längtar efter fortsättningen..! Fantastiskt bra serie! 

Så livet är gott. Joel lär sig mer och mer och blir en så stor liten pojke... Och han bara fortsätter med att vara underbarast! Han är så glad och så go. Älsklingen våran. Han har förresten gjort premiär i fjällen sedan sist. Han fick åka skidpulka i delvis världens snöande. Det snöade lapphandskar vill jag lova och Joel och Viktor skulle båda upp ur pulkan för att ammas. Det måste ha varit en komisk bild när snön vräkte ner och vi - två mammor - satt där mitt i snön och ammade varsin pojk under filt. Sen kom utmaningen att lyckas bädda ner dem i pulkan utan att de blev alldeles snöiga... Men vi lyckades rätt bra!

Så vet ni att vi lever och mår bra. Lovar att snart uppdatera med nya bilder!

Kram

Underbara mammaliv

Vad ljuvligt det är att få vara hemma hela dagarna och göra precis så mycket eller lite som det blir tid till och finns lust för. Idag har vi skrattat ikapp min underbare son och jag. Skrattat så vi kiknade! Jag har aldrig hört ett underbarare skratt och det finns nog inget som slår an lyckans toner inom en så som just barnaskratt!! Så fantastiskt också att han delar skrattet i sig och att det inte behöver lockas fram av kittlande och busande varje gång. Sen har vi legat bredvid varandra på den skönaste filten och tittat upp på flygplansmobilen. Små händer sökte mitt ansikte och älskade när jag mumsade på dem. 
Vilket obekymrat liv! Jag hade för mycket tid att tänka på mig själv innan Joel kom.

Det är lite av en konst...

...att unna sig en god bok.

Välsignade unge

 Förra helgen var vi hem till mormor och morfar och hade barnvälsignelse för Joel. Det bekräftades än en gång att han stortrivs med att vara i centrum.

 Albin och jag är uppvuxna med olika traditioner och denna gång blev det så att vi både barndöper och barnvälsignar Joel. Det är kanske inte en så vanlig lösning men det blev kompromissen denna gång - att båda får som de vill. Eller en lösning när vi kanske inte båda vet vad vi vill. Om vi får fler barn är det inte alls säkert vi gör likadant, men det får vi se då. Själv tror jag inte att ett barn behöver döpas för att bli Guds barn. Det tror jag att vi alla är ändå. Dopet är för mig en viljehandling, en akt då man säger "Nu vill jag leva mitt liv med Dig Jesus". Vi hoppas ju såklart att också Joel kommer vilja leva sitt liv tillsammans med Jesus och i så fall kommer han få göra som han vill om han vill döpa sig igen eller inte (i traditionen med barnvälsignelse ingår det att man i så fall döper sig när man är äldre och själv vill det). Olika kristna tolkar det där med dopet olika och Joel får göra sin egen tolkning när det blir aktuellt. Gud har säkerligen överseende med våra olika tolkningar. Det viktigaste för mig är att Joel blir välsignad och får förbön och det får han ju i båda fall.

 I vistelsen hos mormor ingick även att träffa andra barn. De tog väl hand om honom och Joel njöt ännu mer av att få vara i centrum. När inte barnen flockades omkring honom tog morbröderna, mormor och morfar över.

Efter några intensiva dagar och en del biltrassel är vi så tillbaka hemma och har landat i vår vanliga lunk och jag säger som så många andra: Borta bra, men hemma bäst!

Ljuv musik

Störst, bäst och vackrast

Tittade igenom mitt eget första album och läste bland annat några grattiskort jag fått som liten. Hittade ett som min mormor och morfar gav mig på 5-årsdagen. Förtryckt står det:  

Vill bara ge dej några små blommor på din egen dag och tala om att du är den finaste, raraste, snällaste och gulligaste som finns.  

Så har min kära mormor själv lagt till: gäller alla barn lika. Så jag inte ska tro för mycket om mig själv? Jo, jag får gärna tro mycket om mig själv, bara jag inte tror mindre om andra.

Under hösten har jag ofta tänkt på en sång.. Några av orden i den är:

Du är ett mästerverk. Konungabarn.

Joel - Konungabarn. Prinsen till den störste konungen av dem alla, Gud själv. Men häromdagen påminde Gud mig om att sången likaväl är om mig. JAG är ett mästerverk. JAG är ett konungabarn. Fastän jag vet det så hade jag glömt det för ett tag. 

Konungabarn....!

Jag med. 

Och du med. 

I spåren av lilla Jenny

Kommer aldrig behöva köpa saker som blyertspennor, sudd, tvålar eller små anteckningsblock....Vet inte exakt vad jag tycker om det.

grabbarna grus

Här bondar storgrabbarna - som båda fyllt fyra månader!

Best friends to be?

Joel har redan många kompisar.  

Om vi får bestämma.

Hejdå 2011

Jul och nyår har passerat och vardagen smyger tillbaka. Jag tycker väldigt bra om de här första vardagarna efter ledighet.. när allt liksom inte har hunnit börja snurra igång. 

Ett nytt år med nya möjligheter ligger framför. Jag tycker om att summera året eller terminen som varit och blicka framåt mot den nya. Jag tycker om att utvärdera och fundera på vad jag framöver vill försöka prioritera eller förändra. Än så länge är kalendern rätt så tom och fastän det finns mycket jag skulle vilja fylla den med så ska jag planera in lugna helger. Helger då vi bara är hemma och utan gäster. Så att vi fullt ut kan njuta av det roliga för att det blir ett avbrott i det vanliga, och inte tvärtom. 

Nytt för mig är att det inte blir några godsaker på vardagarna. Enda skälet till att jag skriver det här är för att ni som jag umgås med ska veta och inte omge mig med en massa gofika. Eller, jo, det får ni väl, men så att ni vet att det inte är lönt att anstränga er med sådant för min skull för jag vill ändå inte ha.

Jag ska dessutom försöka lägga mindre vikt vid ordningen hemma när vi får besök. Det är inte hela världen om sängen står obäddad eller disken är odiskad. Jag ska inte ens kommentera det. En vän och jag har pratat om det de senaste månaderna och utmanat oss själva att tagga ner. Vi påverkar ju varandra när vi försöker visa upp någon slags perfekt bild. Exempelvis brukar det alltid vara kliniskt rent på min väns diskbänk och det var så skönt häromsistens när jag hälsade på och det såg lite halvstökigt ut! När vi bara visar upp den perfekta bilden pressar vi omedvetet (?) våra vänner till att göra likadant. Men ärligt, tycker vi mindre om varann om smutstvätten råkar ligga utspridd över toalettgolvet någon gång när vi hälsar på?

Ungefär så går mina tankar inför det nya året. 
Varmt välkommen 2012 - du kommer att bli ett bra år!