Vår lille favorit

 

På måndag fyller han 4 veckor och vi märker hur han växer och utvecklas. Nu fäster han blicken och ligger långa stunder viftandes, sparkandes och "pratandes". Mormor kom i måndagskväll och han mötte hennes glädje över att se honom med att titta henne rakt i ögonen och fyra av världens leende! Det allra första som så tydligt varit riktat till någon, och inte bara ett leende som vilken grimas som helst.

 

 Albin och jag har försökt bearbeta detta att allt händer så fort... Och det är ju faktiskt jätteroligt att han interagerar mer och mer med oss så vi försöker att inte sörja att han inte är lika liten som från början längre.

Jag trodde att jag förstod vad det innebar att få barn. Men nu när jag själv har upplevt det så märker jag att jag inte alls hade förstått. Det är mycket större än vad jag någonsin hade levt mig in i. Detta, mina vänner, är min SON! Kan ni förstå det?? Knappt jag..

Om tiden flög förbi förut så är det nog inget mot för vad den gör nu..!

Joel säger...

Hejhej!

Livet i september

...andra dagen plötsligt ha en liten liten kille på magen..
 STORT.


Joel
född 5 sept.

Ena dagen gå omkring med en ganska så stor mage och känna in pyrets rörelser och utsträckningar...

För det första att ta in att det är en liten kille - och inte en tjej. (!) Sedan att ta in att denna lilla underbara varelse är vår.
Jag är mamma!! Det är den här lillen som hela tiden rört sig i min mage!
Det tar flera dagar att ta in.

Första veckans i särklass mest sagda mening av mig och Albin var:
Han är så fiiin!! samtidigt som vi gång på gång försökte greppa detta stora att han är här nu:
Vår son, den finaste gåvan av alla!

 Farföräldrar, morföräldrar,

morbröder och farbröder...
för att inte tala om "tanter" och "farbröder" i allmänhet som vill vara en del av ditt liv Joel.

    Många famnar har du omkring dig.Du är älskad!!

 Fortfarande så liten men ändå större för var dag.
Han har redan kämpat sig igenom sin första lilla förkylning, hur tappert som helst!
Knappt ett gny.

 Det är så konstigt hur något så nytt som det är för oss att vara föräldrar redan kan kännas invant... För varje dag känner vi hur vi kommer mer in i det, lär oss nya saker, lär känna Joel och livet med honom ytterligare. Så sjukt spännande resa!

Oroligt mammahjärta

I morse vaknade jag av att jag låg och snyftade. I drömmen hade jag närapå förlorat min fine. Inte på så vis att han lämnat mig av egen vilja utan att han närapå dött i en olycka (väldigt annorlunda sådan också...såklart, när det handlar om drömmar). Känslan var så stark när jag vaknade att jag direkt bad till Gud att han aldrig aldrig skulle tillåta att Albin tas ifrån mig.

"Jag har aldrig fått så många förmaningar av Helena än sedan hon blev gravid" sa Emil när jag berättade för dem om drömmen och de direkt kopplade det till att jag är gravid. Och då inser jag att det är samma för Albin; jag har börjat skicka förmaningar med honom när han ska iväg någonstans; "Kör försiktigt!". Vet inte om jag någonsin sa det till honom förut, även fast jag såklart även då hoppades att allt skulle gå bra. Albin instämde i min insikt och sa att jag nyligen t.o.m. sagt att han skulle cykla försiktigt.

Ojojoj, när det oroliga mammahjärtat en gång har väckts till liv tror jag inte det somnar om någonsin. Det rymmer alltför mycket ömtålig kärlek när det kommit ett barn med i bilden. På ett sätt har jag ju vetat att ett barn innebär ständig oro, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle yttra sig på det här viset - med ständig oro även för min fine...

Liv i luckan

Nu ni, nu händer det grejer här på bloggen. Tätare uppdateringar alltså, och kanske tycker du som jag att det är värt en liten applåd.

Passar på att småskriva lite medan jag väntar på att havregrynsgröten ska koka upp...vilket den redan har gjort märker jag. Be right back! ....sådär. Jag vet inte om det har med graviditeten att göra eller om det hade varit så i vilket fall men jag har så svårt att veta vad jag är sugen på - i matväg. Sägs det inte att det är tvärtom under graviditet?? Däremot känner jag ofta att jag INTE är sugen på olika grejer. Inte sammankopplat med illamående, bara att det inte känns så roligt att äta. Idag väntade en matlåda på mig med lax och potatis. Mat som igår smakade väldigt bra men som idag lockade föga.. Funderade på alternativ och havregrynsgröt och äggmacka blev det som tog överhanden. Längtar nog faktiskt lite efter kaviar nu när jag känner efter...

Fick precis tips om en ståuppare som jag gärna delar med mig av. Tim Hawkins. Faktiskt riktigt rolig! Jag säger som FruFlatebö: Lägg särskilt märke till solot i följande klipp:

verkligt

Men så sjuuuukt!!!!!!!!!!!!!! Nu har våra vänner fått en liten son!! :D Vi som har varit gravida tillsammans och att de nu har en verklig liten bebis blir så fantastiskt stort!! Det betyder ju att vårt lilla pyre också kan kika ut vilken dag som helst! Det har vi ju vetat, men nu blev det plötsligt så oerhört konkret. Puh, om hon klarat det så kommer i alla fall jag också klara det. Vill så gärna pumpa henne NU på alla känslor, tankar, upplevelser, men får lov att hejda mig ett tag tror jag bestämt.

Nu fick jag plötsligt ny energi att ta tag även i det sista packandet - vem vet hur länge jag kan gå runt i godan ro och pyssla på. Vi har förresten fått nycklarna till lägenheten idag! Den var inte alls i lika fräscht skick som vi minns det, men det får vi ta tag i allt eftersom. Nu är den i alla fall vår och vi kan börja flytta in!

Oj vilka känslostormar...

tAcKSaM

Tänk att våra vägar korsades.
Tänk att vi har valt varandra.
För det har vi. Inte bara till att dela livet tillsammans utan också till att dela föräldraskapet.
Det är stort.

Vet ni,
Min fine kommer vara en helt underbar pappa.
Precis som han är en helt underbar make.
(Kortet är från ett av sommarens 5 bröllop och klänningen jag har på mig fick vara med på 4 av dem. T.o.m. det sista fastän att den vid det laget satt rätt så tight...!)

Nytt liv på flera vis

Hemma hos oss förbereder vi oss inte bara för Pyrets ankomst utan också för flytt. Rådet är såklart att INTE flytta när du är i 8onde månaden, men vad göra? Lägenheten är full av kartonger och börjar bli alltmer tom på prylar. I tisdags kom jag riktigt i gasen och packade och stod i merparten av dagens timmar. På grund av mängden sammandragningar jag därmed startade igång blev igår en bra mycket lugnare dag. Vill helst inte ställa till det så jag föder för tidigt. Idag ska jag ta några små tag. Sådär lagom bara.

Kram!

Löften att göra anspråk på

Jag tror jag har skrivit om det förut men kommer gång på gång tillbaka till det:

Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också.

Jag tror det här är en av de största sanningar vi kan inse. FÖRST Gud. Sen allt annat. Vi lurar oss om vi tror att det blir en omväg att gå via Gud.

Häromdagen läste jag:
"Vet du att det finns 32 500 löften i Bibeln? /.../ Du ska ta emot dessa löften på den här sidan himlen. Det är här du behöver uppleva förståelse - det behöver du inte i himlen. Det är här du ska uppleva helbrägdagörelse, för i himlen behöver du inte det. Det är här du ska få del av välsignelser, för hela himlen är full av välsignelser, så det behöver du inte be om där. Alla Guds löften är till för dig här i tiden - just nu! Gud väntar att du ska komma och göra anspråk på dem. Du har tro nog att bli frälst, att bli helad, att bli döpt i den helige Ande. Du har tro nog att uppleva under. Utveckla den tro du har genom de här fyra stegen: 1. Ha en klar målsättning! 2. Måla din önskan klart och tydligt på ditt hjärtas pannå, och lev i den bilden! 3. Bed tills du får förvissning i ditt inre. 4. Bekänn det du fått förvissning om, tala om det som om du redan ägde det." Ur Skapande tro av Yonggi Cho, s.118-119

Vi har inget att förlora på att ta Gud på allvar. Absolut ingenting. Men en hel massa att vinna!

Sök först Gud rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också.

Söker du och jag Gud först kommer vi också att få allt det andra - dessutom blir det så mycket bättre när han som vet bäst och har all makt får vara med. Istället för att kämpa i egen kraft får vi lägga saken i Guds händer och låta honom komma med den kraft som behövs. Låta honom vara kraften. Lägg allt du gör i Herrens hand, han kommer att handla står det också någonstans i Bibeln.
"Men du vet inte hur just jag har det" - kanske du tänker. Nä, så kan det vara. I vilket fall bryr sig Gud om dig och ditt liv precis lika mycket som han bryr sig om mig. Så ta hans ord på allvar.

Om 1 månad...

...kanske sitter jag då med pyret i min famn...