tAcKSaM

Tänk att våra vägar korsades.
Tänk att vi har valt varandra.
För det har vi. Inte bara till att dela livet tillsammans utan också till att dela föräldraskapet.
Det är stort.

Vet ni,
Min fine kommer vara en helt underbar pappa.
Precis som han är en helt underbar make.
(Kortet är från ett av sommarens 5 bröllop och klänningen jag har på mig fick vara med på 4 av dem. T.o.m. det sista fastän att den vid det laget satt rätt så tight...!)

Nytt liv på flera vis

Hemma hos oss förbereder vi oss inte bara för Pyrets ankomst utan också för flytt. Rådet är såklart att INTE flytta när du är i 8onde månaden, men vad göra? Lägenheten är full av kartonger och börjar bli alltmer tom på prylar. I tisdags kom jag riktigt i gasen och packade och stod i merparten av dagens timmar. På grund av mängden sammandragningar jag därmed startade igång blev igår en bra mycket lugnare dag. Vill helst inte ställa till det så jag föder för tidigt. Idag ska jag ta några små tag. Sådär lagom bara.

Kram!

Löften att göra anspråk på

Jag tror jag har skrivit om det förut men kommer gång på gång tillbaka till det:

Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också.

Jag tror det här är en av de största sanningar vi kan inse. FÖRST Gud. Sen allt annat. Vi lurar oss om vi tror att det blir en omväg att gå via Gud.

Häromdagen läste jag:
"Vet du att det finns 32 500 löften i Bibeln? /.../ Du ska ta emot dessa löften på den här sidan himlen. Det är här du behöver uppleva förståelse - det behöver du inte i himlen. Det är här du ska uppleva helbrägdagörelse, för i himlen behöver du inte det. Det är här du ska få del av välsignelser, för hela himlen är full av välsignelser, så det behöver du inte be om där. Alla Guds löften är till för dig här i tiden - just nu! Gud väntar att du ska komma och göra anspråk på dem. Du har tro nog att bli frälst, att bli helad, att bli döpt i den helige Ande. Du har tro nog att uppleva under. Utveckla den tro du har genom de här fyra stegen: 1. Ha en klar målsättning! 2. Måla din önskan klart och tydligt på ditt hjärtas pannå, och lev i den bilden! 3. Bed tills du får förvissning i ditt inre. 4. Bekänn det du fått förvissning om, tala om det som om du redan ägde det." Ur Skapande tro av Yonggi Cho, s.118-119

Vi har inget att förlora på att ta Gud på allvar. Absolut ingenting. Men en hel massa att vinna!

Sök först Gud rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också.

Söker du och jag Gud först kommer vi också att få allt det andra - dessutom blir det så mycket bättre när han som vet bäst och har all makt får vara med. Istället för att kämpa i egen kraft får vi lägga saken i Guds händer och låta honom komma med den kraft som behövs. Låta honom vara kraften. Lägg allt du gör i Herrens hand, han kommer att handla står det också någonstans i Bibeln.
"Men du vet inte hur just jag har det" - kanske du tänker. Nä, så kan det vara. I vilket fall bryr sig Gud om dig och ditt liv precis lika mycket som han bryr sig om mig. Så ta hans ord på allvar.

Om 1 månad...

...kanske sitter jag då med pyret i min famn...

still kicking!

Underbar sommar och underbart pyre som växer i magen. Det börjar bli trångt därinne nu, dess minsta rörelse märks. Underbart och mysigt! Och alldeles underbart att få vara ledig och njuta så mycket jag bara kan av denna tid. För tillfället upplever jag det som att jag har oceaner av tid. Varje sak jag tar mig för får ta precis den tid den tar - eller som jag vill ge den, och det känns en smula ovant i mitt liv. (Bilderna ovan är tagna för 5 veckor sedan när jag var på semester med mamma och pappa. Nu för tiden kan jag inte ha de där byxorna...)

Överhuvudtaget är det en dubbel känsla; Samtidigt som jag vant mig vid att vara gravid så händer det om inte varje dag så åtminstone flera gånger i veckan att jag blir härligt påmind om att det faktiskt är en levande människa inom mig... en egen liten person som växer och utvecklas, hör, känner och ser... Så fullständigt svårt att förstå!! Tur att du rör på dig Pyret och påminner mig om din existens för jag är tydligen väldigt trögfattad!

Välsignade lilla pyre

Du såg mig innan jag blev till
Du vävde mig i moderlivet
Du kände mig alltigenom
när jag formades i det fördolda.
/Innan jag blev till, av Erik Tilling

På midsommar

...ska man äta gott,

hänga med goda vänner,



och dessutom bara ta det lugnt
- och försöka förstå att sommaren äntligen är här.
Precis det har min fine och jag gjort. Hela dagen igår och hela dagen idag.

Med gott mod

På föräldragruppen pratades det om att man kan bära på väldigt olika känslor inför förlossningen. Ofta är det kanske inte så positiva känslor det handlar om - om man ens vill tänka på den. Jag försvann iväg inom mig och försökte sätta ord på vad jag känner... och jag märkte att jag känner mig väldigt lugn. Det här var för en vecka sedan och sedan dess har jag flera gånger kommit på mig själv med att bli så där pirrig som jag varit alldeles i början av ett förhållande... Det där pirret som jag kommit på inte definierar kärlek eller ens att vara kär utan helt enkelt att vara förväntansfull och spänd på vad som ska komma. Min känsla inför förlossningen är alltså förväntan. Eller, åtminstone förväntan inför att få träffa vårt barn och få lära känna det, och för att få göra det så måste jag ju först igenom förlossningen så den är i sig förknippad med förväntan. Det känns otroligt skönt att känna så och jag vet att jag har profylaxkursen att tacka för det, för det var i och med den som förlossningen blev något konkret och Albin och jag fick verktyg för att tillsammans ta oss igenom den så bra som möjligt. Det skulle inte förvåna mig om jag reagerar med att bli glad den stund då jag märker att värkarna börjar... men det får vi väl se...!

Nedräkning

Betygen är satta, sista lektionen hållen, det återstår bara en vecka att jobba och i lördags var Albin och jag värdpar på bröllopet vi har haft i bakhuvudet hela terminen. Värdskapandet gick finfint och vi hade en härlig (om än otroligt varm!) dag. Snart snart snaaart är det bara ledighet framför! Jag har redan lånat böcker på bibblan, drömt om att klistra in foton och planerat att rensa bland mina kartonger i förrådet.

Idag var jag hos barnmorskan. Hon meddelade att pyret växer (!) och jag tror hon sa att han/hon nu mäter 27 cm i sittlängd (d.v.s. utan att ha räknat in benens längd).
I natt var det ett väldans liv i magen. Jag tror minsann pyret sparade energi under lördagen - då jag var i gång hela dagen och aldrig riktigt bara vilade vilket vanligtvis är när sparkandet brukar komma igång - som han/hon nu för fullt använder.

Snart ska vi iväg på föräldragrupp. Tills dess ska jag ta ett till tag i datakursen jag har att göra klar.

I kärlekens tecken

Förra helgen var vi med och firade kärleken mellan Maria och Stefan.


Samtidigt passade vi på att hänga med andra godingar som vi träffar alldeles för sällan.

Josef, Sandra, Michael, Frida och Helena

Själv provade jag mig igenom hela min garderob innan jag till slut hittade en klänning både jag och pyret kunde rymmas någotsånär i. Det blir till att shoppa nytt till de bröllop vi har framför oss i sommar!