Kulan på magen

Sitter nedsjunken i soffan och njuter av att helgen är ett faktum. Har datorn i knät och däremellan magen. Det låter kanske inte som att den anses vara en del av mig, men det är också lite så det känns. Jag tror aldrig jag konkret har funderat på hur det ska kännas att vara gravid men upptäcker nu att det inte känns som jag ändå, på något undermedvetet sätt, har föreställt mig. Jag vet ju hur det känns att känna sig tjock, som att man är större än vad man trivs med. Men så är det inte alls nu, fastän magen är rundare än vad den någonsin har varit! Men...den är ju liksom inte jag. Det är ju någon annan som växer och påverkar dess storlek.

Sedan två veckor tillbaka har jag mer och mer känt livet därinne. Plötsliga bubbel. :) Alldeles nyss blev det tydligare än någon gång tidigare: bäbisen sparkade så hela magen mellan datorn och mig spratt till! Så snart lyckas nog även min fine få känna. Annars har vi misstänkt att det är en liten blygis vi har därinne för hur mycket det än rört sig precis innan så slutar det när någon av oss lägger handen på.

Annorlunda

Annorlunda är vad det är. Jag tittar inte alls efter samma saker på stan längre - jag kommer ju knappt i vanliga kläder! Den här staden visade sig ha ett väldigt begränsat utbud av mammakläder, men ändå har jag lyckats shoppa en hel del de senaste dagarna. För tröjor och annat är modet väldigt tacksamt just nu, men för byxor behövs en mammaavdelning. Min egen mamma har varit på besök och hjälpt till som smakråd. Hon har en förmåga att hitta godbitar i hyllorna som jag missar. Måste rensa lite i garderoben så inte en massa kläder som jag ändå inte ryms i tar en massa onödig plats.

Förutom mammaklädershopping behövdes dessutom nya vårskor. De inhandlades idag när jag hann gå på stan innan alla andra hann dit, lyckades vara där t.o.m. innan affärerna öppnade.

Nu får jag inte shoppa på ett tag.
...Det skulle vara den där större och bättre belägna lägenheten i så fall...

Dagens

"Det är modigt att tro. Det är att våga låta sig bli rörd av en hand man inte ser kroppen på."
Marcus Birro

Saker som slagit mig idag

När jag var liten lekte jag ofta lärare. Något av det roligaste var att få skriva på tavlan. För att skapa en så riktig känsla som möjligt satte jag upp plastfickor på garderobsdörren och skrev med penna som gick att torka bort. Idag slog det mig att jag fortfarande tycker lika mycket om att få skriva på tavlan. Skillnaden är bara att nu har jag tillgång till riktiga whiteboards.

En helt annan sak som slog mig var att jag fortfarande kan hela F-müsli-ramsan de hade på tv-reklam kring 1995-96...! Är inte det lite sjukt? Alltså, inte sjukt, utan lustigt....

Min hemlighet

Idag lånar jag min väns ord.

Min hemlighet...
Jag går och bär på en hemlighet!
En hemlighet som bara du, jag och Gud vet om...
Ett under...
Ett mirakel som gror inom mig...
Jag älskar dig redan nu lilla frö...

Jag gick och bar på en hemlighet!
En hemlighet som jag tror att de flesta nu anar eller vet...
Ett under...
Ett mirakel som växer sig större i skydd inom mig...
Jag älskar dig lilla du!

Jag gick och bar på en hemlighet!
En hemlighet som förvandlades till en otrolig skatt!
Ett under...
Ett mirakel som fångat mitt hjärta med ett endaste leende...
Jag älskar dig lilla skatt!

Jag ska berätta en hemlighet för dig min lilla skatt:
Gud har hållit dig i sin hand och du får för alltid vila i hans famn!
Du är ett under!
Ett mirakel som Gud kände till allra först...
Han älskar dig mest av alla

Av Catrin Hultman

Å ena sidan... och å andra.

Åh. Det finns en hel del att klaga på nu. Jag har som krämpor lite varstans... Samtidigt finns det så sjukt mycket i mitt liv som jag är så glad och tacksam över så jag försöker fokusera på det i stället. Det valet har jag ju alltid. Jag kan t.ex. tänka på att jag snart har haft jobb ett helt läsår och fått lära känna en massa härliga elever och kollegor, att jag har en underbar fantastisk och helt enkelt bäst man, att jag egentligen är rätt så frisk, att jag får leva varje dag med Jesus och får ta emot så mycket av honom och märka hur han hjälper och stöder, att jag har många fina vänner, att vi står varandra nära i min familj, m.m, m.m. Ja ni hör ju, listan kan göras lång. Så nog kan de härliga sakerna överglänsa de jobbiga. Men ibland är jag bara trött och då står krämporna i nuet klarast.

gRePpa TapPeT

Jag bloggar verkligen oförskämt sällan nu för tiden, jag vet. Kanske är det för att jag bär på hemlisar som jag inte skriver om här ännu men mest är det nog för att allt bara rullar på. Hela mars har på något vis gått utan att jag riktigt har märkt det. Jag trodde Albin skojade när han igår sa att det snart är dags att betala räkningar igen, men det faktum att kortköpet på Ica strax därinnan ej medgavs talade ju för att det återigen är i slutet av lönen.

Månaden har förutom jobb inneburit några dagar hemma hos mamma och pappa, hus- och lägenhetsvisningar, förkylningar, lite häng med vänner, en tur till fjällen, en tur till frissan och alldeles senast pappabesök. På måndag blir det ännu en visning och kanske börjar bitarna falla på plats, men annars har vi varit rätt så förvirrade hitintills. Vi har varit på visningar i alla olika riktningar känns det som och i söndags pratade vi om att det vore så skönt att åtminstone kunna ringa in ett visst område som vi vill till. Vi önskade att Gud skulle lägga sig i på ett konkret och tydligt sätt eftersom han troligtvis vet vars han tycker vi ska ta vägen. Han har säkert en tanke och han vet ju vart vi kommer att trivas. Kunde han inte berätta för oss t.ex. i varsin dröm så att vi hade något att gå på?? Följande natt drömmer jag faktiskt om att jag bor på ett ställe. I skogen. Men jag har inte ens en koja att bo i utan bara ett litet område i skogen. Där finns också en liten klippvägg, som en klättervägg, som jag nu och då klättrar uppför. Den har flera "handtag" som det ju brukar finnas på klätterväggar, men saken är bara att de är små som små knappar och ingenting att hålla i alls...

Mamma tolkar det som att jag nog ska bo nära naturen. :) Själv funderar jag på om jag håller på att tappa greppet...!

Sportlov och vårkänslor!

När det har varit så kallt så länge så är det ett bra tag sedan jag cyklade. Men nu när det är mildare och solen och t.o.m. asfalten är framme lite varstans så blev det dags igen. Och så underbart det är!!! Det känns lite som att släppas ut på grönbete. Livet är tillbaka!
Idag var jag dessutom till en sjukgymnast som gav sig på mitt ryggonda som gjort att jag knappt kunnat gå. Det var visst en låsning i bäckenet. Känns mycket bättre nu så jag hoppas det lilla onda som är kvar ger med sig. Nu ska jag röra på mig igen! Dessutom har jag än en gång konstaterats ha väldigt lågt blodvärde och äter nu järntabletter så jag orkar ju, för ovanlighetens skull.

Annat bra är att det är sportlov. Otroligt välbehövligt. Jag hade såklart tänkt att jag skulle jobba en del, förbereda och planera lite.... men jag har ingen lust. Jag tar det en annan dag istället. Det är roligare att hinna hänga lite med vänner. Igår överraskade Maria och Stefan mig med att vara i stan och det är så roligt att ha all möjlighet i världen att hinna träffa dem. Idag blir det promenad med Mattias i solen som lovar vår - det ska jag nog klara av tack vara sjukgymnasten.

Oj, februari-inlägg nr 2

Det är spännande tider. Min fine och jag har börjat se oss omkring efter ett nytt boende, men det är inte det enklaste... Det är ju så svårt att veta ens vad man söker! Och jag tror egentligen aldrig att detta med att ta beslut har varit min starkaste sida...

Februari-inlägget

Sitter i soffan och myser framför tv:n. Kände mig inte kry ens när jag vaknade men åkte till jobbet ändå. Första lektionen gick riktigt bra, med vilket jag menar att jag kände mig rätt frisk. Förberedde de resterande lektionerna ifall en vikarie skulle kunna hoppa in och åkte sedan hem. Väl hemma sov jag tre timmar, och har nog inte gjort så många knop sedan dess. Men optimist som jag är: jag är glad att förkylningen kommer nu och inte om en vecka så den riskerar att förstöra sportlovet!

Sanningen är att jag behöver sportlovet. Första veckorna var lugna men de senaste har jag bara hunnit planera en eller två lektioner i förväg och plötsligt stått inför en helt oplanerad lektion. Min plan var att hela tiden ligga en vecka i förväg med planeringen! Det skulle vara så skönt att få en egen tjänst på en skola, som innebar sådär en 80%, som jag i nuläget har på en av skolorna jag arbetar, och kunna ha det utspritt på fyra dagars arbete och en dag ledigt. Som det är nu gör jag alla de procenten på tre dagar så det är inte konstigt att jag inte hinner planera. De andra två dagarna är jag ju på andra skolan. SÅ sportlovet är välkommet, jag hoppas på att hinna tänka ytterligare några veckor framåt.

Nu planerar jag dock ingenting utan ska försöka kurera mig med en film.
Kram