Smått och gott från Peru

Miriam och jag i Cuzco.

 
Här kunde inkaindianerna odla växter som behövde olika klimat.

Stora stenar i Sacsayhuamán och färgglatt på marknader.




 
Inkakola! Väldigt sliskig läsk som bara finns i Peru.
Nedan är vi tillsammans med några vi blev nära vänner med under resan, och sedan bodde hos då vi i slutet var några dagar i Lima.

 
Vassöar på Titicacasjön! Väldigt annorlunda sätt att leva, enligt mig. De bygger öarna själva och ankrar dem så de inte flyter iväg. :)
 
Amantaní är en riktig ö i Titicacasjön. Där bodde vi i familj och fick gå på fest i deras traditionella kläder.







Vi har sett hur mycket fint hantverk som helst.

 
Klostret Santa Ana i Arequipa.


Lamor, kondorer och utsikt.



Cañon del Colca



Många ompackningar som backpackare...

I Peru är det speciellt att äta marsvin! Miriam testade...



När vi flög över Nazcalinjerna..


Mycket djur- och fågelliv kring Ballestaöarna.





Och lite öken i Paracas!







I Lima fick vi slutligen en stranddag. 



Mysigt och jättetrevligt att de sista dagarna få bo hemma hos våra vänner. :)


San Francisco-kyrkan i Lima.

Käre värld

Ofantligt mycket snö.
Jordbävning på Haiti.
Jordbävning i Chile.
Regnmassor som förstör och bringar människor om livet i Peru.
Ett tag tänkte jag: Nu är undergången nära. Det blir hastigt värre och värre, snart står världen i brand och Jesus kommer tillbaka (vilket i och för sig innebär seger).
Väl i Peru fick jag dock höra- Att de sedan minst tusen år känt till att El Niño (motgående strömmar i havet) kommer vart tionde år och att det påverkar bl.a. mängden nederbörd. Jag som trott att El Niño var en engångsföreteelse och bara har hört talas om det för ett antal år sedan då det nämndes mycket i svensk media. I år är tydligen ett El Niño-år igen = extra mycket regn.
- I Peru, och Chile, är det väldigt ofta jordskalv eftersom de ligger precis där två kontinentalplattor inte bara möts utan dessutom ligger omlott med varandra.
- En stad norr om Lima blev för många många år sedan levande begravd i lera från en sjö, till följd av ett vulkanutbrott.
Allt detta fick mig att tänka om angående undergången; naturkatastrofer kommer och går. Världen är sjuk, den har alltid varit det. Ibland märks det mer, ibland mindre. Det kanske trots allt inte går att säga att det har blivit värre sista tiden?

Idag läser jag dock ur en tidning hur torrperioderna i Kenya blir längre och längre och hur de förut regelbundna regnperioderna nu inte kommer lika regelbundet och självklart. Detta leder till att boskap dör på löpande band vilket i sin tur leder till fattigdom och svält bland befolkningen. Det berättas om en man som för ett år sedan hade 260 kor. Idag har han tre kvar. 18 av dem har han sålt, resten har dött. På ett år! Dessutom blir korna så undernärda så priset för att sälja dem är lägre än vad de från början var värda. Här kan du läsa artikeln.
Vad jag vill säga är att jag än en gång tänker att läget visst har försämrats i världen. Den har inte varit frisk på länge men det är ett faktum att klimatets försämras. Vi kanske klarar en del extra snö, men bönderna i Kenya (som jag kan tänka mig redan innan levde i mindre välstånd än vi) drabbas hårt då regnet uteblir och öknen breder ut sig. Och jag skäms. För det är lätt att inte göra det man kan för miljön då man själv ju ändå har det rätt bra. Men det finns andra som får lida för att jag är bekväm och i första hand tänker på mig själv.

Lima

Helt otroligt att jag om tva dygn paborjar min hemresa! Vi ar aterigen i Lima och efter tva natter pa hostel i stadsdelen Miraflores bor vi nu hemma hos vanner vi skaffat oss under resan. Det ar en jattetrevlig familj och det blir ett bra avslut.

Sedan sist har vi flygit litet litet plan over Nazcalinjerna som tyvarr inte var sa harligt pa grund av att vi alla antingen madde illa eller var pa vippen att borja gora det, lapat lite sol, tittat pa (fria) sjolejon, pelikaner, pingviner och andra djur, varit i oken, akt en massa buss - av valdigt olika standard! m.m. m.m. Vi har aven hunnit se mer av Lima. I denna stad bor det lika manga som det gor i hela Sverige.

Skriver inte mer, maste ju ha nagot att beratta muntligen for er nar vi ses ocksa. :)

stort

Vet ni hur stora kondorer ar? De kan bli 3.50 m mellan vingspetsarna, om jag inte misstagit mig. Och de ar verkligen stora. Forestall dig att sta vid varldens djupaste cañon, el cañon del colca, tittandes ut over utsikten, och se en kondor komma flygandes - eller nae; svavandes - precis framfor dig, ovanfor dig, nedanfor dig. Den upplevelsen var vard varenda stund av vantan och missnoje under resten av tvadagarsturen. :P (Att halla tider och respektera andras tid ar ju inte sydamerikaners specialité, men det visste vi ju redan).

Nu ar vi tillbaka i Arequipa och har haft en lugn dag. Har ar det inte lika hog hojd som i Cuzco och Puno och darmed ar det varmare och lattare att andas. Vi borjar kanna att vi har gjort det mesta. Bara nagra fa saker finns kvar pa varat schema. Imorgonnatt tar vi bussen (en dyr och fin!) till Nazca och pa sondag hoppas vi pa att flyga over Nazcalinjerna.

Ikvall vill vi ata pollo a la brasa = grillad kyckling. Jag tycker valdigt bra om det i Sverige, men har ar det annu godare! Hela kycklingen ar saftig och blir inte sadar trakigt torr. Det ni, dar missar ni nagot!

Forresten. Det finns en massa roligt att kopa har. Den som gissar ratt pa hur manga par nyinkopta orhangen jag har med mig hem skulle kunna fa ett pris... :)

Kramar!

kortis

where the spirit of the Lord is,

there is freedom

Äventyr och mysterium

I fredags tog vi nattbuss fran Cuzco till Puno. Miriam och jag sitter bredvid varandra och ser till att knyta fast bagaget i oss sjalva och vad som nu gick, for det ar allmant kant att man latt blir av med saker under dessa turer. Plotsligt, mitt i natten, vaknar jag av att Miriam graver i sin handvaska. Pa bade ryggsackarna har vi hanglas men inte pa hennes handvaska.
- Din kamera ar borta! sager hon och vi inser att vi latit bada kamerorna ligga i vaskan utan las. Men vaskan stod ju mellan vara ben! Men nu var den oppen och vi letar igenom alla tre vaskorna ordentligt for att inte missta oss om att den ar borta. Men kameran finns inte och jag tanker att det ar val en sak att forlora kameran men daremot alla bilder... Blir ganska kall maste jag erkanna. Mer och mer gar det upp for mig att den ar borta. Kan alltsa barnen bakom oss ha krupit in och tagit den?? For vem annars kan komma at med nerfallda saten och allt?? Slutligen, innan vi borjar alarmera, kollar vi under satena (som tur var hade vi ficklampa! Allt var svart annars..) och dom om lattnaden nar Miriam utbrister: Dar ar den!!
Nu ar det ett mysterium for oss HUR den kunde hamna flera decimeter bakom vaskorna? Men det spelar ingen roll vad som egentligen hande, den ar kvar i min ago. :) Tack och lov!

Sen missade vi att ata frukost innan tvadagarsturen pa Titicacasjon borjade sa trotta och hungriga akte vi ivag. Forsta stoppet var pa en vasso: en flytande o gjord av vass som folk bor pa! Nasta stopp var pa en vanlig o och dar bodde vi hemma hos familjer. Var familj var jattetrevlig och det kandes som att fa titta in i en annan varld. Pa on bor ca 4000 st, inga vagar finns utan bara stigar och ett fatal stenbelagda gangvagar. Vanligtvis lagger de sig nar det morknar och stiger upp nar det ljusnar. Allting ligger i sluttningen av ett berg. Det var NAGOT jobbigt att ga anda upp till toppen! Det gar inte att forestalla sig hur det ar med sa tunn luft.
Idag stannade vi till pa annu en o innan vi atervande till Puno dar vi ar nu. Det har verkligen varit upplevelserikt och fascinerande men nu kanner vi att vi ska ta det lugnt ett dygn eller tva. Troligtvis aker vi till Arequipa imorgon. Det ska vara en fin stad.

Kram pa er darhemma!

Andlöst vackert

Pa formiddagen flog vi in over anderna och utsikten var vacker som fa - berg som reser sig om varandra i frodig gronska. Vi har kampat mot hojdens inverkan pa vara sinnen/kroppar och varit till olika lamningar fran langesedan, den ena pa en hogre hojd an den andra. Men nar du befinner dig 3600 m over havet marker du att du inte lika raskt kan ga uppfor for du blir plotsligt svimfardig och maste lugna ner stegen. Guiden gav oss en vaxt som luktade som mint/mynta (?) att lukta pa vilket sades underlatta, och jag tror minsann den gjorde det.
Att vara har kanns lite som att vara i en annan varld. Det ar sallan man ar sa nara naturen och dessutom nara sa totalt annorlunda levnadssatt och spar fran andra tidsepoker.

Jag kan inte sluta njuta av att vara har, mitt i anderna. Inte gor det mig nagot alls att kylan tranger pa eller att regnet plotsligt oser ner - det mina ogon ser ar vart sa mycket mer att det ska mycket till for att gora mig pa daligt humor.

Vi har hort rykten om att Machu Picchu kanske oppnar pa nytt den 15 mars - i sa fall forsoker vi kanske ta oss hit igen. Det vore ju helt underbart!

Ikvall har jag testat att ata alpaca. Det smakade bra! Miriam ville smaka specialiteten marsvin.... jag kunde inte riktigt kanna att jag langtade efter det. Det var dock tvunget att bestallas i forvag sa hon fick lata sig mattas med annan mat.

Tyvarr kan jag inte visa nagra bilder annu, det far bli sedan nar jag kommit hem tror jag.
Hoppas ni har det bra! Kramar

Lima

Resan gick bra och nu har jag landat i Lima och gjort mig lite hemmastadd pa hostalet. M ar i Argentina och ska ta sig hit med forsta mojliga flyg hon bara kan. Hoppas hoppas hon kommer redan idag!! For det vore allt roligare att ha henne vid min sida - aven fast det ar en massa trevligt folk overallt.

Ett av malen med resan ar att prata en massa spanska och till min gladje har det redan uppfyllts (pa planet) - nu kan det bara bli mer och mer. :)

Hoppas ni har det bra darhemma! Ska forsoka halla er uppdaterade om vad som hander och vad jag upplever.
Kramar